Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid i Valencia och i döden - LIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omotståndlig fruktan
fattat-Mor och döttrar: ty de aldrig
Sådan härsmakt skådat samlad
På ett ställe såsom nu.
»Frukten intet, dyra vänner»,
Sade Cid, »så framt jag lefver,
Skall er ingen fara nå;
Re’n i morgon öfvervunnen
Skåden I den stolta makten;
Döttrar, utaf stridens byte
Skall er hemgift öka sig.
Ja, ju större, desto bättre,
Desto rikare skall vinsten
För Valencias kyrkor blifva,
Hvilket snart for edra fötter
Lägges fram till folkets fröjd.»
Då han märkte, att mot porten
Mohrerne begynte tränga
Utan ordning, blott i hög,
Sad’ han: »Alvar Salvadores,
Kläd dig i din kämparustning,
Välj dig sedan ut tvåhundra
Riddare, och väl beridna,
Jaga hedningarne så,
Att Ximene och att barnen
Må ät jakten fröjda sig.»
Knappast utsagdt, blef det verkstäldt;
Mohrerne hals öfver hufvud
Flydde undan till sitt läger,
Den ej flydde, stupade;
Dock här åter stånd de höllo.
Och som Alvar Salvadores
Alltför långt sig vågat fram,
Föll han uti deras händer,
Tills han nästa dag med ära
Blef befriad utaf Cid.
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
