Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid i Valencia och i döden - LVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fester blefvo se’n beredda,
Riddarlekar, prakttornerspel,
Mohrer, kristna, alla gladdes
Öfver festerna och spelen;
Ack, helt oförväntadt stördes
Denna gamman, denna lust.
Hören! Ett förfärligt lejon,
Som Cid sedan länge hade
Vid sitt hof, från väktarn rymde
Och, som pä en hemligt gifven
Vink, mot grefvarne sig vände,
(Cid låg just i slummer sänkt),
Kullslog bordet med förskräckligt
Rytande. Af bullret väcktes
Strax den sofvande; hen sprang
Upp pä stolen, höjde stämman;
Då nu djuret märkte honom
Och hans härskarstämma kände,
Vände det och flydde bort.
Bleka utaf dödlig ångest,
Smyga grefvarne åsido,
Med den tron att detta varit
Gyckel blott, till skymf åt dem:
Däri af sin farbror styrkte,
Som på resan dem ledsagat!
Alltså öfverens de komma
Att från Cid strax taga afsked,
Bort med sina brudar resa
Samt på döttrarna få hämnas,
Hvad mot fadren ej de våga -
O, hur skändligt deras uppsåt!
O, hur nedrigt deras svek?
Vördnadsfulla träda båda
Fram till Cid att afsked taga
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
