Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid i Valencia och i döden - LXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Cid med sitt så sköna anlet,
Med de ljusa, öppna ögon,
Skall väl han i sorgekistan
Läggas, i det trånga rum?
Nej! Fastmera mina döttrar,
Mina magar skola skåda,
Hur i döden han har lif.»
Denna mening blef ock gillad;
En mil utanföre Osma
Alla kommo så tillsammans,
Sorgetåget började.
Arragoniens konung Sancho
Kom med sina tappre kämpar;
Deras bakat vända sköldar
Hängde öfver sadelknappen,
Svarta kappor buro alja,
Sönderklufna sorgekappor,
Efter Kastilianers sed.
Donna Sol och hennes damer
Voro klädda uti sorgdräkt
Utaf kolsvart ylleduk.
Tårar ville svämma öfver;
Dock förbjöd Ximene genast
BJvarje klagan, alla tårar,
Då dem Cid förbjudit har:
För att kyssa fadershanden
Trädde fram med helig vördnad
Konungen och drottningen.
Äfvenså Navarras konung
Nalkades med Donna Elvira
För att kyssa fadrens hand;
Många tysta tårar fälldes,
Tills man hunnit till Sanct Pedro,
Cids bestämda hvilorum.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
