Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEONORA.
Blott vänskap rättvis är, och ensam hon
Förmår att skatta rätt ditt hela värde.
Och låt nu nyckfull lyckas gunst sin de!
Uti din höga bildning också äga;
Du den besitter, den är din ändå.
All världen skattar framför andra högst
Dig och din syster ibland kvinnors tal.
PRINSESSAN.
O Leonora, det mig gläder föga,
När jag dock vet hur litet mänskan är
Och står i skuld för det också hos andra.
De gamla språkens kunskap och det bästa
Af forntids läror fick jag af min moder;
Likväl i vetande och högt förstånd
Var ingendera dottern henne lik,
Och skulle någon henne likna kunnat,
Helt visst det vore blott Lucretia.
Också, jag det försäkrar, aldrig har
Jag ansett som en företrädesrätt
Hvad mig natur och lyckans gunst beskärt.
Jag gläds att kloka männers samtal höra,
Att ofta jag kan fatta deras mening.
Det vare nu en dom om store män
Och deras verk, i längst förflutna tider,
Det vare tal om något vetenskapligt,
Som af erfarenhet utveckladt blifvit
Och gagnar släktet och förädlar det;
Hvarthän det syftar än, de ädlas tal
Jag följer gärna, ty det lätt mig synes.
Jag lyssnar glad till vise männers strid,
Då de med talarns lätthet och behag
Utveckla mänskosjälens krafter, hvilka
Oss ömsom mildt behärska, ömsom vildt;
Ja, gärna ock, när tänkarn talet för
På ädla furstars sträfvan efter glans
Och maktutvidgning eller på den klokskap^
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
