Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott genom sångmörs ynnest sluta sig
Så många rim tillsammans till ett helt;
Hans själ ju hyser denna önskan blott,
Att sången måtte till ett helt bli rundad;
Han vill ej dikt på dikt allenast hopa,
Till flyktigt nöje och att sedan blott,
Som tomma ord, förklinga utan mening.
Låt honom vara blott. Ej mätas bör
Ett skaldeverks förtjänst med mått af tid;
Ty om en eftervärld det njuta skall,
Bör konstnärns samtid själf sig kunna glömma.
ALPHONS.
Må vi tillsammans verka, goda syster,
Som vi, så ofta, re’n tillförne gjort,
När jag för ifrig är, då mildre du,
Och är du allt för svag, så skall jag ifra;
Vi då, kanhända, på en gång få se
Vår vän vid målet, som vi önskat det,
Och fosterlandet, ja, en värld skall då
Med undran skåda hvilket verk han utfört.
Min del jag tager uti hans beröm,
I lifvets vimmel får han taga del.
En upphöjd själ kan ej sin bildning vinna
I vänners trånga krets. - Värld - fosterland
På honom måste verka. Pris och tadel
Han måste kunna tåla. Sig och andra
Han tvingas så att lära känna rätt.
I ensligt lugn ej mer han vaggas ljuft.
Ej ovän vill, ej vän bör honom skona;
Så ynglingen i strid sin styrka pröfvar,
Lär känna hvad han är och blir en man.
LEONORA.
Så lägg, o furste, ännu denna tjänst
Till alla dem du redan honom gjort.
Väl snillet skapas bäst i ensligheten,
Men karaktären blott på världens haf,
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
