Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock sägen mig, - hvem satte denna krans
Om Ariosto’s hjässa?
LEONORA.
Denna hand.
ANTONIO.
Och hon gjort rätt däri. Skönt pryder den,
Så skönt som ej ens lagern pryda skulle
Liksom haturen uti grönskans dräkt
Sitt inre väsens rikedom fördolt,
Så höljer han allt, hvad som göra kan
En mänska aktning eller kärlek värd,
I fabelns blomsterprydda slöja in.
Ja, själens fröjd, erfarenhet, förstånd
Och andlig styrka, smak och för allt godt
Ett öppet sinne - alla tyckas de
Med andlig verklighet uti hans sång,
Som under blomsterträdens skugga bo,
Af deras lätta, fina snö beströdda,
Af rosor kransade och underbarligt
Af amoriners trollspel frambesvurna.
Strax där invid går öfverflödets källa,
I hvilken brokigt skimra vattendjur.
Af sällsam fågelsvärm är luften fylld,
Af underbara hjordar hvarje dal;
Halft gömd i buskar lyss skalkaktighet,
Och vishet sänder från sin gyllne molntron
Tid efter annan höga sanningsläror.
Emellertid på klangfull sträng, men vild,
Vansinnet tyckes irra hit och dit
Och likväl hålla skönhets takt och mått.
Den med en sådan man i bredd sig ställt
Förtjänar kransas för sitt käcka mod. -
Förlåten, att mig själf jag känner hänryckt
Och därför icke mina egna ord
Och tid och ställe kommer rner i håg;
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
