Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I återkomstens första ögonblick
Kan finna sig så hemmastadd som förr.
Uti sitt inre är han ej förändrad;
Låt oss blott några dagar sammanlefva,
Så stämmas strängarna allt mer fullkomligt.
Till dess å nyo i en harmoni
De åter sammansmälta. Och om han
Lär bättre känna hvad du frambragt har
På sista tiden, ställer han dig visst
Vid sidan af den sångarkung, han nu
Tycks hålla för en jätte bredvid dig.
TASSO.
Ack, min furstinna, Ariosto’s lof
Utaf hans mun har fägnat mig långt mer
Än det mig såra kunnat. Det i sanning
Är tröstande att se den ärad vara,
Som för oss framstår som ett härligt mönster,
Vi tyst då kunna i vårt sinne säga:
Kan du en del utaf hans storhet nå,
Du af hans rykte ock en del skall vinna.
Nej, hvad mitt hjärta mest och djupast rörde,
Hvad ännu fyller upp min hela själ,
Det är gestalterna från denna värld,
Som, utan rast och rö, så fasansfulla,
Omkring en stor, en allvis siare
I afmätt bana blott sitt kretslopp följa,
Allt såsom denne halfgud föreskrifver.
Begärligt hörde jag, förnam med fröjd
Den världserfarne mannens säkra tal;
Men ack, ju mer jag lyssnade, dess mer
Jag sjönk i egna ögon, fruktade
Att, likt ett eko, ibland berg försvinna,
Blott som ett återljud, och bli till - intet.
PRINSESSAN.
Och dock du tycktes nyss så lifligt känna
Hur skald och hjälte för hvarandra lefva,
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
