Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Tredje akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, att jag genast med Antonio talat!
Nu dröjde jag, det var likväl ej länge;
Jag tvekade att vid vårt första samtal
Varmt för den unge lägga in ett förord.
Jag litade på höflighet och hofsed,
På världens bruk, som lägger sig försonligt
Emellan vän och ovän till och med;
Ej trodde jag mig finna ungdomshetta
Hos pröfvad man. Dock det har skett ändå!
Det onda fjärran syntes, dock det timat.
O, gif mig nu ett råd! Hvad är att göra!
LEONORA.
Hur svårt det är att råda, själf du inser,
Att döma af ditt tal. Det är ej här
Ett missförstånd emellan två likstämda;
Ett sådant ställa ord ju lätt till rätta,
Och vapen uti nödfall. Så ej här.
Två män det är, jag länge har det känt,
Som blifvit fiender för det naturen
Ej af dem båda bildade en enda.
Om de sin egen fördel rätt förslode,
De skulle sig som vänner fast förbinda;
Då stode de som en och skulle vandra
Med kraft och lust och lycka lifvets väg.
Så var mitt hopp, nu ser jag det var fåfängt.
Väl denna dagens tvist, hur svår den är,
Biläggas kan; dock finnes säkerhet
Ej för en framtid, knappt för morgondagen.
Bäst vore alltså, tror jag, Tasso reste
På någon tid bort härifrån och fore
Till Rom, till Florens; där jag skulle då
Om några veckor råka honom, kunde
Då som väninna på hans sinne verka.
Du skulle här emellertid Antonio.
Som blifvit oss så främmande, ånyo
Till dig och dina vänner närma; så
Oss tiden, den försonande, kanske
Förr skänka hvad som nu omöjligt syns.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
