Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Tredje akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af dag, af ljus, af världens skiftesdigra,
Olansrika stunder, allt är öde nu
Och svept uti det töcken mig omgifver.
Förr hvarje dag mig var som en hel lefnad,
Hvar smärta teg, och stum blef hvarje aning.
Helt sorglöst vi på lyckans lätta vågor
Af strömmen fördes framåt utan roder;
Nu öfverfaller mig i stundens smärta
En hemlig bäfvan för en skräckfull framtid.
LEONORA.
Men denna framtid ger dig dina vänner
Och nya fröjder, nyfödd lycka åter.
PRINSESSAN.
Hvad jag besitter vill jag helst förvara;
Väl roar växling, men det gagnar knappt.
Jag aldrig grep med ungdomslängtan girigt
I lottningsurnan af en okänd värld,
Att där tillfälligtvis ett föremål
Uppfånga för mitt oerfarna hjärta.
Jag måste hedra, därför älska honom;
Jag måste älska, ty mitt lif med honom
Blef till ett lif som förr jag aldrig känt.
Först till mig själf jag sade: undfly honom!
Jag vek och vek, men kom allt närmare.
Så älskligt lockad, straffad dock så hårdt!
En ren och äkta skatt beröfvas mig,
Och för min trånad onda makter hafva
All sällhets hopp mot saknads smärta bortbytt.
LEONORA.
Om ej väninnans ord kan skänka tröst,
Så skall den tysta makt, som världen alltid
Och tiden öfva, oförmärkt dig hela.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
