Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Tredje akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin egen se afspeglad! Blir en lycka
Ej dubbelt stor och härlig då hans sång
Oss lyfter hän liksom på himlaskyar?
Då först, då är du afundsvärd! Ej blott
Du är, du har hvad många efterlängtat;
Nej, alla veta, känna hvad du har!
Ditt fosterland dig nämner, ser på dig,
Och det är högsta spetsen af all lycka.
Är Laura då det enda namn som evigt
Från alla ömma läppar klinga skall?
Och hade väl Petrarca ensamt rätt
Den obekanta sköna att förguda?
Hvar fins den man som vågar med min vän
Jämföra sig? Som han af samtid äras,
Så skall en eftervärld hans ära tolka.
Hur härligt då, att honom vid sin sida
I detta lifvets strålglans äga och
Med honom flyga till en framtids möte!
Då mäkta tid och ålder ingenting
Mot dig, och ej det fräcka ropet heller,
Som drifver bifallsvågen af och an.
Hans sång bevarar det förgängliga;
Du ännu skön och lycklig är när redan
Dig tingens kretslopp längesedan bortryckt.
Du måste honom äga, tager intet
Från henne bort, ty kärleken till honom
Den liknar hennes andra lidelser:
De lysa blekt, som månans stilla sken
Om natten sparsamt lyser vandrarns stig;
De värma ej och njuta ingen lust
Och lefnadsfröjd kring sig. Hon skall sig glädja
När hon i fjärran honom lycklig vet,
Så som hon njöt att honom se hvar dag.
Dessutom vill jag visst ej med min vän
Från detta hof och henne evigt flykta;
Jag kommer åter, bringa honom åter.
Så skall det ske! Se här vår barske vän:
Låt se om vi förmå att honom tämja.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
