Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Tredje akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du, ädle man, du intet anspråk gör
På skimmerbilden blott af gunst och ära.
Den tjänst, hvarmed din furste du förbinder,
Hvarmed du ock förbinder dina vänner,
Är verksam, full af lif; den måste ock
En verklig lön uti det yttre kräfva.
Din lager är förtroendet hos fursten,
Det lades på din skuldra, hvilar lätt
Som dyrbar börda där; och ditt beröm,
Det är den tillit som du allmänt väcker.
ANTONIO.
Och intet talar du om kvinnors gunst;
Du vill väl icke kalla den umbärlig?
LEONORA.
Allt som man tager det. Du den ej saknar>
Och mera lätt du kunde sakna den,
Helt visst, än denne stackars man det kan
Ty säg: hur skulle väl en kvinna lyckas,
Om hon på sitt sätt ville för dig sörja
Och sökte verka något godt för dig?
Hos dig är allting ordning, säkerhet;
Du sörjer för dig själf liksom för andra;
Du äger det man kunde gifva. Han
Oss sysselsättning gifver i vår krets.
Det felas honom tusende små saker,
Hvaråt en kvinna gärna egnar sig.
Det skönsta linnetyg han gärna bär,
En sidendräkt och sirligt broderi.
Han ser sig gärna smyckad, ja, han kan
Ej på sin kropp ett plagg, som mindre anstår
En ädling än en tjänare, fördraga;
Det fina blott, det sköna anstår honom;
Och dock har han ej sinne att allt detta
Förskaffa sig och, när han väl det äger,
Att det bevara; städse felas honom
Båd’ pengar och omtanke. Än han lämnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
