Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Tredje akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEONORA.
Vi döma ej så partiskt som du tänker;
I många fall förmana vi vår vän.
Vi önska honom bilda, att han må
Sig lära skatta själf och andra gifva
Än större skäl att fröjdas. Hvad hos honom
Är tadelvärdt, det hafva vi ej dolt.
ANTONIO.
Dock mycket prisen I som tadlas. borde.
Jag länge honom känt: så lätt han kännes
Och är för stolt alt dölja sig. Ibland
Försjunker han uti sig själf, som bure
Han i sitt bröst en värld, och helt och hållet
Han ägde nog i den, och allt omkring
Försvinner ur hans syn. Så låter han
Allt gå, allt falla, intet stör hans rö;
Men plötsligt, som af obemärkta gnistan
En mina tänds, i smärta eller glädje/
Nyck eller vrede han upplågar häftigt;
Då vill han allt begripa, allt omfatta,
Då skall allt ske som faller honom in;
Uti ett ögonblick skall trollas fram
Hvad under långa år bort förberedas,
Uti ett ögonblick till klarhet bringas
Hvad knappast år af mödor kunde reda,
Han fordrar det omöjliga af sig,
För att på andra ställa samma fordran.
De sista gränserna af allting vill
Hans själ på en gång fatta; däri lyckas
Bland millioner knappt en enda mänska,
Och han är icke den; till slut han sjunker
Uti sig själf tillbaka oförbättrad.
LEONORA.
Ej andra skadar han, sig själf allenast.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
