Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Första scenen - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så håll dig fast vid denna visshet: henne
Du skåda fått! Hon för mitt öga stod!
Hon talade mig till, jag henne hörde!
Och blicken, tonen, ordens hulda mening,,
De äro evigt mina; ej kan tiden,
Ej ödet röfva dem, ej lyckans blindhet!
Om ock min ande höjde sig för djärft,
Om jag för hastigt i mitt bröst gaf luft
Åt flamman, hvilken nu mig själf förtär,
Jag dock ej,ångrar det; och vore äfven
Min lefnadslycka krossad nu för evigt,
Jag helgade mig henne, följde glad
Den vink mig till fördärfvet skulle kalla.
Välan, jag dock mig visat värd det dyra
Förtroende som så mig vederkvickt
Och vederkvicker än i denna stund,
Då våldsamt svarta porten öppnar sig
Till sorgens långa natt. Ja, det är skedt f
Den skönsta lyckas sol på en gång nu
För mig går neder; fursten vänder bort
Från mig sin milda blick och lämnar mig
Förirrad på den smala, dystra stigen
Den fula, spöklikt vilda tjäderflock,
Uråldrigt följe till den svarta natten,
Re’n svärmar fram och kring mitt hufvud gnyr.
Hvarthän, hvarthän skall mina steg jag vända,
Alt undgå vämjelsen som mig bestormar,
Att fly den afgrund som jag öppnad ser?
Andra scenen.
TASSO. LEONORA.
LEONORA.
Hvad har väl händt? Säg gode Tasso, sägE
Har dig din ifver och din misstro villat?
Hvad tilldrog sig? Vi stå bestörta alla.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
