Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som när han endast flere skalders tankar
Tillhopa fogat, tror sig själf en skald!
Långt hällre unnar han mig furstens ynnest,
Fast äfven den han hälst för sig behölle,
Än gåfvorna som dessa himlens makter
Förlänade en arm och ensam yngling.
LEONORA.
O, såge du så klart som jag det ser!
Du irrar dig, så är Antonio ej.
TASSO.
Och om jag irrar mig, jag gör det gärna!
Jag håller honom för min värste ovän,
Och vore tröstlös om jag tvangs att tänka
Mer mildt om honom. Ja, det är en dårskap
Att fälla billig dom i allt; det är
Att blott dig själf förstöra. Äro mänskor
Då emot oss så billiga? O? nej!
En dödlig i sin arma själ behöfver
Den dubbla känslan utaf hat och kärlek.
Behöfver han ej natt så väl som dag,
Ej sömn som vaka? Allt från denna stund
Jag måste denne man som föremål
För allt mitt hat betrakta; intet kan
Beröfva mig den lusten att om honom
Allt värre tänka.
LEONORA.
Vill du, dyre vän,
Ditt sinnelag ej mildra, ser jag knappast
Hur du vid hofvet längre dröja kan,
Du vet han gäller, måste gälla mycket.
TASSO.
Hur mycket jag-, väninna, länge sedan
Här funnits öfverflödig, vet jag väl.
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
