Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TASSO.
Så tyckes det, min furste; dock jag friskast
Mig känner då jag mig åt fliten lämnar,
Och så mig fliten åter skänker hälsan.
Du märkt det länge se’n, mig båtar illa
Otvungen yppighet. Mig skänker hvitan
Just minsta rö. Ty värr, jag vet att ej
Naturn mitt lynne danat så, att vekligt
På elementet utaf timlig lycka
I tidens vida haf jag fritt kan simma.
ALPHONS.
Din tanke, likasom din handling, leder
Dig djupt in i dig själf. Rätt mången afgrund:
Omkring oss öppnar sig, som ödet gräfde;
Dock här uti vårt hjärta är den djupast,
Och ljuft det tyckes att dit ned sig störta.
Jag beder dig, slit från dig själf dig lös -
Och mänskan vinner det som skalden mister.
TASSO.
Förgäfves jag emot den längtan strider
Som dag och natt uti mitt hjärta röres.
Om jag ej tänka eller dikta får,
Då är ej lifvet mera lif för mig.
Förbjud så godt en silkesmask att spinna,.
Fast han allt närmare sin död sig spinner.
Den kosteliga väfven han utvecklar.
Utur sitt innersta, och upphör icke
Förr’n han i egen graf sig inneslutit.
O, gifve oss en allgod Gud en gång
Den afundsvärda silkesmaskens öde:
Att nyfödd i en solglänst dal sin vinge
Till snabb och fröjdfull flykt utbreda!
ALPHONS.
Hör mig f:
Du skänker åt så mången dubbel njutning
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
