Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur tröstrikt är det ej att till den vän,
Från den man blifver skild på någon tid,
En liten gåfva lämna, det nu vare
En nygjord klädnad eller något vapen!
Dig kan man intet gifva mer; föraktligt
Du kastar allt ifrån dig som du äger,
En pilgrims hufva och dess svarta kåpa
Och långa staf du väljer; du går bort
Frivilligt fattig och ifrån oss tager
Hvad du med oss allena njuta kan.
TASSO.
Så vill du ej fullkomligt mig förskjuta?
0 ljufva ord, o sköna, dyra tröst!
Tag an min sak, tag i ditt skydd mig upp
Mig lämna kvar i Belriguardo, skicka
Mig till Consandoli, hvarthän du vill!
Alphons ju har så många sköna slott,
Så många parker, hvilka året om
Man vårdar, men I knappt beträden
En enda dag, en timme knappt kanske.
Ja, väljen den som är längst bort belägen.
Som under många år I ej besöken
Och som kanhända nu är utan vård,
Dit sanden mig! Där låten mig er tjäna!
Hur jag vill ansa dina träd! Om hösten
Citronerna med bräder och med tegel
Betäcka och med tak af rör beskydda!
På blomsterängarna de skönsta blommor
Där skola gro och trifvas; fin och rensad
Skall hvarje gång och hvarje jordfläck vara.
Och lämnen äfven slottet till min omsorg!
1 rattan tid jag fönstren öppna skall,
Att fukten målningarna ej må skada,
Och väggarna, med skön inläggning prydda,
Dem skall jag putsa med en varsam hand;
Så blankt och rent skall äfven golfvet skina;
Ej skall en sten, ej skall ett tegel rubbas,
Och ej ett grässtrå gro i någon springa!
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
