Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Till den ewiga skönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då sänker berget straxt sin stolta panna,
En öppnad himmel mellan skyar ler,
Och hafwets böljor i sitt uppror stanna,
Ty skaldens höga gudom nalkas der.
Och jorden ljusnar wid dess blickars möte,
Och himlen klarnar wid dess löjes dag,
Och gratier leka uti hennes sköte,
Då hon på cittran slår med lätta slag.
Nu blomstren blott för henne wällukt blanda,
Och solen blott för henne lyser klar,
Och winden dricker hennes ljufwa anda,
Och grottans echo hwiskar hennes swar.
Och hwarje namn, som dikten skönast eger,
Det hennes blir, ty hon ju skönast är,
Och hwarje sanning, hwilken skalden säger,
Som offer han till hennes altar bär.
Hon är det, som hans starka ande wäcker
Till strid för ljus och rätt med heligt mod;
Hon är det, som baneret honom räcker
Och eldar upp till sångarkraft hans blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
