Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Huru vi kommo att gå till Ost-Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta folk och visste, att biskop Gobat personligen
arbetat i gallafolkets grannland Abessinien, frågade vi
honom, om han från sin erfarenhet kunde gifva oss
några upplysningar angående en mission i dessa trakter.
Från honom erhöllo vi då i medlet af år 1863 en
temligen utförlig skrifvelse, hvari han dels redogör för den
framgång, som de med honom i förbindelse stående
bröderna från krischonamissionen haft i Abessinien, dels
yttrar följande med afseende på en mission bland
gallafolket: »Ett af mina förnämsta ändamål, då jag sände
lekmannamissionärer till Abessinien (de ofvannämde
krischonabröderna) var att öppna en mission till
gallafolket, för hvilket jag synnerligen, sedan jag gjorde
bekantskap med några af dem, alltid har haft det lifligaste
intresse. Från hvad jag känner af deras karakter, har
jag den öfvertygelse, att om en mission kunde blifva
grundad bland dem, skulle den erhålla den största
framgång. Jag tror också, att Abessinien är den naturliga,
om icke den enda utgångspunkten, från hvilken
gallafolket kan uppnås. Redan då jag var i Abessinen, skulle
det hafva låtit sig göra att gå till gallafolket och
begynna en mission der. Men utan en fast ståndpunkt i
det kristna Abessinien skulle missionärerna bland
gallafolket varit afskurna från all förbindelse med Europa,
och deras ställning kunde blifva ytterst farlig. Men nu
finnes en sådan ståndpunkt i Abessinien genom mina
och andra sällskaps arbetare derstädes, med hvilka edra
missionärer kunde träda i vänlig förbindelse, innan de
gingo vidare. Under sista året har den närvarande
konungen i Abessinien, Teodorus, underkufvat åtskilliga
gallastammar och fört ett ganska stort antal fångar till
sitt land. De flesta af dem hafva blifvit döpta (i
abessiniska kyrkan), förmodligen genom tvång, utan den
minsta undervisning; men sedan de blifvit döpta, betrakta
de sig sjelfva såsom kristna, och äro mycket begärliga
efter undervisning. Med dem kunde edra missionärer
begynna såväl att studera språket som att predika.
Efter en tid. kunde de gå vidare till den del af
gallalandet, som står under Teodori herravälde, hvarest han
lofvat beskydda missionärer och tillåta omvände, att
döpas till en annan kyrka än den abessinska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
