Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Huru vi kommo att gå till Ost-Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är från Kartum (en vigtig stad vid samnianflödet af de
båda floderna, den Blåa och Hvita Nilen) lätt att komma
med de inföddes båtar på den Blåa floden, åtminstone
till Roseres, det sjunde Nilfallet. I staden Sennar sjelf
bo mohammedaner och finnes en egyptisk besättning, men
något sydligare begynna de hedniska stammarne
(fungi-negrer), bland hvilka en mission helt visst skulle arbeta
i välsignelse, då dessa hedningars religion icke är någon
invecklad, utan öfver hufvud sådan man träffar den
bland Afrikas svarta stammar. Blåa floden uppnår man,
antingen man från Kairo begifver sig på en arabisk
båt till Kartum eller på Röda hafvet till Suakin (en
hamnort ungefär midt på Röda hafvets vestra kust)
och derifrån till Matamma (en krischonabrödernas
station vid Abessiniens nordvestra gräns) och Sennar. På
den senare vägen färdas man hastigare och med mindre
kostnad, om man för Nil-resan uppbryter från Kairo
i rätt tid, d. v. s. med nordanvinden i November eller
December. Också har paschan inrättat en brefpost
mellan Kartum och Kairo. En mission i Singue eller
Fa-dassi vore i den omedelbara närheten af Abessinien, och
man kunde der lätt upprätta en bistation, i fall
omständigheterna vore synnerligen gynnande. Men edert
hufvudsakliga ögonmärke måsten I rigta på gallafolket
och dertill skall den Blåa floden tjena er, så att den
stora och kostsamma omvägen öfver Abessinien
undvikes. Från Blåa floden hafven I åt söder och vester ett
omätligt missionsfält, der ännu intet missionssällskap
börjat arbeta. Derifrån finnes också väg till Enarea,
Kaffa och Susa (söder om Abessinien), hvarest ännu
kristliga qvarlefvor finnas, d. v. s. kristna af den
abessinska kyrkan. Huru vigtigt och nödvändigt vore det
icke att genom det rena evangelium återföra dessa arma
och förspridda får till den gode herden och derpå göra
dem till ett hus för deras hedniska omgifning.
Visserligen har Herren bevarat dem, liksom nestorianerne i
Asien, blott för det ändamål att han i sin tid må
bruka dem i Central-Afrika för sitt frälsningsråd.»
Beträffande missionen vid Sansibar-kusten, hvilken
vi genom framställningen i förra numret af missionstidningen
redan något känna, säger d:r Krapf: »På denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
