Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den första utsändningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan det i sanning sägas om den stridande och i
Herrens kraft segrande Guds församling på jorden. O, att
jag och alla andra utvandrare från verldens Egypten
ville och kunde med våra tankar stanna ett ögonblick
här och låta den gudsmannen Moses gifva oss en
dyrbar lärdom! Han trodde mycket men hade icke
öfvertro, ty han trodde på Herren och trodde icke mer än
han behöfde för det kall, hvartill Herren hade kallat
honom. Han talade om att stora gerningar skulle ske,
men var ingen oerfaren och obetänksam storskrytare,
som bygde sig tomma och grundlösa luftslott, ty han
bad det af Herren och bad i tron. Moses glömde vidare
icke att tacka Herren efter undfången bönhörelse och
gifva honom äran, ty han sjöng och prisade honom i
allt Israels folks åsyn.
Moses lärer ock dem, som skola blifva föremål för
Herrens nåd och hjelp, att icke frukta sig för fienderna
och i sin egen inbillade föreställning se sina kroppar
kringspridda i öknen till mat för roffoglarna, samt i sina
hjertan långt före striden börja handla om frid. Vidare
att, medan det oroliga hjertat stillas, se och åter se med
det af nåden upplysta ögat efter den nåd, som Herren
gör och skall göra med sitt folk. Israels barn voro på
sin tid alldeles likasom vi benägna att uppsöka och
ängsligt stirra på svårigheterna, men se bort från Guds
underbara gerningar. Vi läre ock att såsom Moses vara
stilla tills Herren kallar, stilla tills han bekläder med
kraft från höjden, stilla tills ropet i lägret på Herrens
befallning ljuder: Israels barn, kristna församling, drag
fram, stilla, stilla, stilla i bönen. Men då gäller att gå
på Herrens tillsägelse, helt enkelt gå, då Herren säger:
Dragen fram! Men det är ju i det oöfverstigliga hafvet;
är det icke på förhand tydligt, att hvem som försöker
draga fram är förlorad, ja dödens man? »Herren
varder stridande för eder», säger Moses, »dragen fram».
Ja, dragen fram mot hafvet, mot hednaverlden, mot
satans fästen, ty Herren räcker ut sin hand, då väga
mindre än ett grand de väldige på jorden.
Vi hafva i sanning mycket att tacka Herren för
hans uppehållande och skyddande hand öfver oss under
vårt vistande här i Egypten. Vi hafva allestädes träffat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
