Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Början af missionen i Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening, ty de trodde och tro, att vi hafva, en sjö att ösa
ur och att vi kommit blott för att hjelpa dem till
lekamligt gods. Bomullstyget är slut, och för den svåra
kommunikationens skull hafva vi icke kunnat förskaffa
något ytterligare att hålla dem till hands. Redan detta
har gjort dem trumpna. Men hvad som gjort dem mest
obenägna är, att så snart jag kunde yttra ett ord till
dem, jag icke kunde kalla allt godt, som de bedrifva.
Dock må icke styrelsen föreställa sig, att mitt tal gick ut
på att tadla dem; detta hade varit en dålig princip, utan
då de t. ex. en gång röfvat boskap och frågade, om de
icke nu gjort godt och varit tappre, måste jag
naturligtvis säga, att de gjort mycket illa, och att Herren också
utan tvifvel straffar dem igen. Dessutom hafva vi måst
tadla dem för bedrägeri och orättvisa, då vi köpt
någonting af dem. Detta och dylikt låter oss icke se alla
ansigten så vänliga som i början. Dock tycker jag, att
vi bo trygt ibland dem. Detta hafva vi dock säkert
hufvudsakligen att tillskrifva den omständigheten, att
Sadik förklarat sig för vår broder och vår beskyddare.
Vore icke detta fallet, så vet jag icke, om vi finge
behålla lifvet och våra saker; men så länge fursten håller
detta sitt ord, kunna vi nog vara trygga.
Men just vår beskyddare sjelf är mig en farlig fiende
liksom hans rofgiriga soldater, hvilka jag bäst kan likna
vid tigrar. Fursten sjelf menar, att vi jemt skola
öfverhopa honom med skänker, bestående i europeiska saker.
Då nu Din sist var hos honom för Carlssons räkning,
hade Din en kikare med sig från Carlsson såsom skänk.
Denne ryckte han till sig och frågade, om han
medförde blott detta. Derpå började han tala om att hvad
vi ytterligare lofvat honom icke kommit på så länge,
skickade bud, att vi skulle skaffa honom krut och så
och så många hundra knallhattar, och det med det
snaraste. Hans soldater läto förstå, att de skola hafva
skjortor o. s. v., när de komma. Ännu har detta icke
inträffat, men de komma nog, och det ryser i mig att tänka
derpå. Den soldat, som visade oss vägen till Adiabo
och införde oss till Kuiiama, prackade och hotade, så
att jag blef sjuk deraf. Han skämdes icke att tvinga
sig till Kjellbergs nya doffelytterrock. Jag måste offra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
