Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stå dem öppen. Carlsson synes hafva vunnit deras
hjertan både för sig sjelf och för alla sina landsmän. Den
ökade brödrakretsen tycktes få fullt upp att göra. Men
öfver allt detta hängde de yttre politiska förhållandena
såsom hotande åskmoln. Vi vilja låta bröderna sjelfva
skildra så väl det hoppgifvande i folkets bemötande
som farhågorna utifrån.
Englund skrifver:
»Tendar d. 13 Juli 1867. Högtärade styrelse! »Huru
dyr är icke din godhet, Gud, att menniskors barn kunna
hafva tröst under dina vingars skugga.» Det förefaller
icke underligt, att vi så väl som de många dyrköpta
själarna der hemma hafva skydd i denna skugga, när vi
besinna Davids bekännelse om Herrens
allestädesnär-varo: »Hvart skall jag gå för din anda, och hvart skall
jag fly för ditt ansigte? Fore jag upp i himmelen, så
är du der; bäddade jag åt mig i helvetet, se, så är du
ock der; toge jag morgonrodnadens vingar och blefve
ytterst i hafvet, så skulle dock din hand der föra mig
och din högra hand der uppehålla mig.» Dock
förefaller det oss många gånger underligt, när den dagliga
erfarenheten deraf långt öfverstiger våra förhoppningar.
Vi säga detta, emedan vi veta, att utom detta beskydd
är det litet eller intet att hoppas af blott naturliga
menniskor; och sådana äro de, i ordets egentliga mening,
bland hvilka vi bo. Vi kunna med all rätt jemföra dem
med nordens vikingar, hvilka voro en förskräckelse för
sina grannar, och om hvilka ryktet spridde sig
vidsträcktare än deras gerningar. Så är det med dessa
menniskor; de äro af alla sina grannar fruktade fiender, och
de åter betrakta sina grannar på samma sätt.
Främlingar hafva hittills aldrig utan stort följe vågat beträda
deras land, och äfven då med fruktan för deras spjut,
hvilka de med en utomordentlig skicklighet kunna
slunga emot sina fiender, ehvad de äro menniskor eller
djur. Derföre äro här stora trakter, der de aldrig hafva
sett andra enniskor än sådana, som de igenkänt på
deras likljudande språk. Till detta folk fördes nu våra
bröder genom Guds höga arm förlidet år. Förda genom
samma starka arm, beträdde vi deras fotspår i afsigt att
bistå dem i deras dyrbara och härliga arbete. — Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
