Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liga utgången af sitt ärende och nästan stolt öfver sitt
sällskap återvände den ene genast såsom vår vägvisare,
och vi åtföljdes äfven af vår trogne vän, den gamle Kolel.
Ehuru solhettan var ganska stark, gick det raskt framåt,
och vi vederqvickte oss emellanåt med friskt vatten,
som för detta ändamål alltid medföres i ett skinn
under längre vandringar. På halfva vägen träffade vi en
fogel, som enligt infödingarnes mening bådar olycka,
när den höres på högra sidan af vägen. Våra
följeslagare blefvo förskräckta, den gamle Kolel ville återvända,
men Carlsson visade dem, att vi såsom menniskor voro
större än foglarna, och således gingo vi var väg
obero-ende af dem, ty de kunde genom sitt läte efter sin art
hvarken skada eller gagna oss, som voro beroende
endast genom Guds röst och icke af foglalåt. Vi fortsatte
vår väg framåt ostörda. Vid framkomsten fingo vi
oss anvisadt det bästa huset i byn att bebo, och ett får
framlemnades, hvilket för vår räkning skulle slagtas;
mjölk och bröd frambärs i rikligt mått af olika
grannar i byn. Detta är så mycket mera anmärkningsvärdt,
emedan folket nu för tillfället var mycket fattigt, ty
byn hade nyligen blifvit plundrad af fiender, och hvad
de förmögnare i byn kunnat rädda undan och lagt i sina
gömmor i skogen, hade de fattigare stulit ifrån dem, så
att de alla nästan voro jemngoda; dock hvad de kunde
det gjorde de för sina gäster, hvilka de tycktes vilja
bära på händerna. Sedan samlades omkring oss i vårt
hus byns förnämsta män, hvaribland en gammal gråhårig
man tilldrog sig vår synuerliga uppmärksamhet.
Carlsson föredrog vårt ärende, att vi enligt deras önskan ville
komma och bo ibland dem, men först skulle vi något
lära känna dem och bese landet. Han afslöt sitt
samtal med ett kort föredrag, i hvilket han sökte, så vidt
språket stod honom till tjenst, att visa, det både hvita
och svarta härstamma från samma stamfader, men att
slägtet sedan delades i onda och goda, samt huru det
onda blef herskande, hvarefter krig och blodsutgjutelse
blefvo allmänna i verlden. Han förtäljde äfven, huru
Gud förstörde det första menniskoslägtet förutom en
man, Noa, hvilken han räddade derigenom, att han
be-falde honom bygga en båt, i hvilken han skulle stanna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
