Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss, så framt vi ej ville gå in på att blifva deras
skatthöfdingar, med landsförvisning. Rykten hafva ock
esomoftast hörts, att de varit i annalkande, så ock nu,
under det att abessinarne brände och plundrade byarna
rundt omkring oss. Dessa rykten, som dock snart
befunnits vara ogrundade, ökade likväl eländet och
förvirringen ibland folket till en ännu högre grad; och
man kunde ej annat än med djup smärta se de fattiga
menniskorna jagade från alla sidor, icke vetande hvart
de skulle taga sin tillflykt. Och hvad som ännu mera
ökade denna sorgliga syn var att se så många af den
flyende skaran vara sådana, om hvilka frälsaren i Matt.
24: 18 o. f. med tanken på en lika tilldragelse för
judafolket vemodsfullt talar. Men hvad som kan synas
förunderligt är, att de, som en gång smakat eldens
förtärande kraft, genom att komma midt i lågan, likväl
sjelfva söka föröka dess plågsamma smärta genom att
samla mera ved och sjelfva uppblåsa elden; att
menniskor, kännande hemsökelsens ris, sin egen vanmagt att
tillbakahålla fiendens upplyftade händer och erkännande
behofvet af frid och stillhet, likväl handla så, att
hem-sökelsen omöjligt kan uteblifva, utan måste komma som
ett förtjent straff. — Det var nemligen så, att midt
under det folket förskräckt och flyende drog fram och
tillbaka vid abessinarnes härjande och de hörde
underrättelsen om turkarnes annalkande, hade några män
under sin flykt påträffat en boskapshjord, och det arma
hjertat kände strax begärelse att tillegna sig den; och
emedan nu tillfälle gafs och all inre motståndskraft
saknades, så lade de genast händer på den. Hvar och
en visste ganska väl, att boskapen tillhörde
beniamer-höfdingen Diglels folk, och att, emedan denne höfding
står i förbindelse med turkarne i Kofit, dessa häraf
skulle få orsak att under sken af rättvisa utföra sina
länge uttänkta mordplaner. Med anledning häraf
kommo den 25 Juli till vårt hem här i Tendar några gamla
och troligen af de förståndigaste män från byn Samero
för att med broder Carlsson rådfråga sig, om de ej på
något sätt skulle våga att behålla dessa kreatur.
Broder Carlsson uttryckte sin stora ledsnad öfver sådant
handlingssätt och sådana dåliga tankar samt förklarade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
