Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Missionär C. J. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tro, att det verkligen var sant, och sörjande kunamamän
stälde vid Carlssons dödsbädd den frågan till
bröderna: »! hafven sagt oss, att alla Guds gerningar äro
goda; är denna också god?»
Vi låta nu bröderna sjelfva beskrifva Carlssons sista
dagar.
Broder Englund skrifver:
»Hjelp Herre, de heliga äro, förminskade, och de
trogna äro få ibland menniskors barn!»
Ärade styrelse!
Tendar den 5 Okt. 1867. Det må icke förundra
vår kära styrelse, att våra hjertan känna en smärtsam
saknad af de heligas förminskning, då de trogna äro
så få i detta ödsliga land. Denna gången hade jag
helst önskat låta pennan hvila, synnerligast som vi så
nyligen hafva afsändt bref; men huru skulle vi kunna
fördölja för eder den sorgliga verkligheten, att vår
broder Carlsson icke är mera en arbetare ibland oss!
Underlig är Herren, och underliga äro hans vägar! Jag
har frågat och frågar ännu den underlige: Hvarföre
förminskar du de trognas fåtal i detta land? Du förde
vår broder lyckligt hit, du gaf honom visdom att
umgås med detta folk, du lät honom vinna förtroende,
du gaf honom kraft och ihärdighet att arbeta, och så
— tager du honom bort! Hvarföre gör du så? Den
underlige svarar tyst: »Härefter skall du det få veta!»
Möjligtvis menar han dermed: Han skall tala, ändock
han död är. — Men vi då? Vi hade ju behöft honom
såsom hjelp i striden, stridsmännen äro ju så få? Derpå
svarar han mig intet; kanske tänker han: Jag,
såsom eder anförare, kan segra lika lätt genom få, som
genom många. ¾
Nu några ord om Carlssons sista dagar på jorden.
Den 16 och 17 Sept. voro Carlsson och jag till Kofit
och aflemnade på posten det sista brefvet; denna resa
var ansträngande, emedan vägen är lång och solstrålarne
voro heta; dock klagade han icke öfver något
illamående förr än den 20, då vi voro på ett slutsammanträde,
angående den slafvinna, hvilken jag
omnämde i mitt förra bref, och om hvilken jag sedan
kommer att vidare berätta. Då vi återkommo derifrån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
