Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Missionär C. J. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ersättning och lösa henne fri. Denna lösen lemnades dagen
efter ofvannämda sista sammanträde, och hustrun fördes
såsom fri till oss här, der hon ännu är; men efter
några dagar kommer hon att begifva sig hem i sällskap
med skatthöfdingarna. Dessa hafva under sista dagarna
ifrigt uttalat sin önskan, att jag skulle gå med dem
till Adiabo, men jag anser det icke vara af nöden denna
gång, hvarföre jag har vägrat deras begäran.
Vi inse lätt, att många frågor hos eder skola uppstå,
hvilka i detta bref icke äro besvarade, men jag
har sökt att anföra det vigtigaste och måste nu afsluta
med den hjertliga önskan till eder, ärade styrelse, att
I måtten få nåd att emottaga äfven denna pröfning
såsom af Herren tillskickad. »Hafva vi fått godt af Gud,
skola vi ock icke anamma det onda?»
Bröderna i missionshuset och de öfriga
missionsvännerna påminna vi om Carlssons egna ord vid
afskedet: »Stupa vi, så hämnens vårt blod». Han är
visserligen icke krönt med martyrens ärekrona, men vi
tro, att han undfått den härlighetens krona, som Herren,
»uppståndelsen och lifvet», lofvat alla dem, hvilka
efterföljt honom, och hvilka i »den nya födelsen» (Matt.
19: 28) skola få dela hans härlighet».
Vi anhålla om edra förböner. Hafven öfverseende
med eder skröplige och ringe tjenare P. Englund.»
Missionär Lager berättar om samma sak följande:
»Frida den 4 Oktober 1867. Älskade styrelse! Vi
hoppas, att då I fån dessa rader, brefven från oss af
den 14 September redan ankommit. — Var det en
smärta för oss, att som der uttalades se Herrens
hemsökelse öfver det arma Kunama, och kändes deras nöd,
liksom den på det närmaste anginge oss, hvad skola
vi då säga vid ett sådant tillfälle som nu, då Herren
med sin tunga, ehuru dock all visa hand så hårdt slagit
oss!
I hörden äfven i förra brefven med afseende på de
timade händelserna, att något hopp fanns i våra hjertan,
att Herren genom sin allsmägtiga hand ville genom
yttre nöd krossa och förödmjuka detta folks hjertan
och på detta sätt förbereda det fält, dit han af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
