Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Det sista året i Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om algedanernas anfall på Kulluko och om de
hemska tilldragelserna der skrifver broder Johansson:
»Det kännes svårt denna gång att underrätta om
missionens förhållande i Kunama, dels derföre att mitt
mod är till någon del bedröfvadt och nedslaget, dels
att många af missionens vänner torde äfven blifva
intagna af bedröfvelse genom de sorgliga underrättelserna
från missionsfältet.
Ehuru af det allmänna brefvet upplysning erhålles
om förhållandet i sin helhet, vill jag likväl nämna
något om mig sjelf och om de senaste tilldragelserna i
Kulluko. Den senaste tiden af min vistelse i Kunama
bodde jag i Tendar för att hjelpa de svaga bröderna;
men den 21 Januari reste jag till Kulluko och hade till
sällskap en skattfurste från Abessinien, vid namn
Bara-kin, som reste inom Kunama och Barea för att
upptaga skatt. Vid framkomsten kände jag mig af resan
svag, men blef glad och lifvad att få träffa broder
Lager någorlunda vid helsan. Natten emellan den 22 och
23 Januari omkring kl. 12 väcktes vi af krigsalarm,
emedan bud kom, att algedanerna voro på väg antingen
till Tika eller Barka.
Ryktet om algedanernas ankomst hade gått i svang
i flera dagar, så att folket voro temligen lugna, ehuru
Lager rådde dem att fly, det han icke förr hade gjort. I
första dagningen blef det åter krigsalarm. Vi upp genast
från våra sängar att kläda oss. Jag såg ut genom
fönstret och varseblef algedanerna komma i vildaste fart
ridande genom byn med dragna svärd och blänkande spjut i
sina händer, några klädda i jernklädningar, och efter få
ögonblick voro de inne på vår gård för att taga våra
och Barakins riddjur och plundra våra hus. Vi gingo
ut i förstugan; som vi utkommo, rigtades ett spjut emot
oss, men emedan fienden ledde en häst, så tog spjutets
eftersta ända emot i hästen, så att detta försök
misslyckades. Vi utstego på gården, der vi genast omringades
af fiender och så många, som kunde taga i oss för att
föra oss af gården. Våra tankar voro, att vår
förlossningsstund nu var inne; ty det såg ut, som våra
hufvuden för hvarje minut skulle falla för fiendernas svärd,
men våra hjertan voro mera fästade på Jesus än på fien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
