Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Det sista året i Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var en sorglig anblick att se de blodiga, döda
menniskokropparne ligga öfver hela gården, nedsmutsade och
trampade af folk och hästar. Vi började nu att känna
hunger och törst, men hvad skulle vi äta och dricka?
Allt vatten var uttömdt och utdrucket, maten borttagen
och folket, som hade igenkommit, blott gret och skriade:
Att få dem att skaffa något vatten var omöjligt. Lager
fann dock något i byn, så att vi fingo dricka och baka
bröd, men mjölet måste vi hopskrapa på golfvet. Folk
hitströmmade från kringliggande byar att deltaga i
sorgen, och en del hade i tankarna att döda oss, enligt
folkets uppgift, emedan de ansågo oss hafva kunnat rädda
byn, om vi velat, men blefvo förhindrade af
kulluko-folket, som sade, att vi aldrig hade lofvat att rädda
dem från algedanerna, ty vi kände icke deras hjertan.
På aftonen reste Lager och jag till Oganna. Efter
några dagar kommo åter algedanerna till Kulluko, men
funno då ingenting, ty folket hade flytt, men då
tågade de till andra byar och foro fram på samma sätt,
som de förut hade gjort i Kulluko.
Alla mina kläder och saker, som jag hade i
Kulluko, blefvo af algedanerna och äfven af kunamafolket
mig frånröfvade, men jag hade lyckligtvis något i Oganna.
Visserligen saknas en del af sakerna, men jag är ganska
nöjd med det jag har. Till följd af de omständigheter,
som hafva öfvergått oss, blef det nödvändigt att under
all kroppssvaghet företaga resan, och äfven de af folket,
som stodo oss närmast, uppmanade oss dertill. Vi hafva
nu insett nödvändigheten af att ett nytt missionsfält
uppsökes. Ehuru jag känner mig såväl ovärdig som
oduglig till det heliga och dyra missionskallet, likväl
igenom Jesu nåd och kraft vill jag i tron på vår dyre
frälsare, att han skall välsigna mig med nåd och
gåfvor till detta kall, gå dit ärade styrelsen vill sända
mig, om ärade styrelsen finner det för godt att begagna
mig i missionens tjenst; och jag hoppas och tror, att
Jesus af barmhertighet skall vara med mig och oss alla
med sin nåd och Ande, fast det i pröfningens stund
synes, som han har undangömt sig eller dragit sig
tillbaka. Tänk på mig och oss alla i edra förböner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
