Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Missionsverksamheten från Maj 1876 till 1880 års slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ê5¾
Hellgren från Kumla i Nerke. t)en .förra anstäldes som
hjelp i Lundahls skola, den senare som biträde och
hjel-parinna åt fru Månsson.
I Hedenströms skola i Geleb i Mensa-distriktet stego
barnens antal under år 1878 till mellan 50 à 60- Der
upprättades äfven en flickskola, som missionär Olsson och
hans hustru fingo att sköta. Arbetet gick der framåt,
både det året och större delen af det kommande. Den
10 Mars 1879 ökades familjen i Geleb med en liten nyr
komling. Fru Hedenström nedkom med en dotter, som
i dopet fick namnet Lydia Anna. I samma månad miste
skolan en af de små svarta gossarne på ett hemskt sätt.
Gossen hette Fetur och var son till en herde. Han hade
utan tillåtelse gått ut en natt till sin äldre broder, som
låg i ett annat hus ett stycke ifrån det hus, der
Heden-ström bodde. KL 12 på natten väcktes Hedenström af
den, som hade uppsigten öfver gossarna och som
berättade, att Fetur smugit sig ut och att rop hade hörts
utifrån. Någon ropade: »Leo! Leo!», så hette Olssons
hund. Hedenström klädde sig i hast, tände en lykta
och gick ut att leta. En stor hop folk kom i rörelse
och sällade sig till honom, och de började söka med
tillhjelp af lampskenet. Omkring 40 fot från huset funno
de gossens klädnad som var blodig. De förstodo då, ätt
något vilddjur tagit honom. De sprungo alla i
den’rigtning spåren utvisade. Dessa spår syntes tydligt pà
sanden. Då de kommo till en stor sykomor ned åt floden
till, der de visste, att en leopard varit synlig, funno de
leoparden sittande på en gren. Vid alla dessa menniskors
ankomst och skrämd af ljusskenet hoppade leoparden
ned af trädet och sprang in bland tornbuskarna. Några
af de äldre barnen som voro med visste, att leoparden
brukade hafva sitt tillhåll i en stor, ihålig, afbruten
gren. Dessa begåfvo sig då upp med lyktan i handen
för att söka gossen, under det folket stälde sig omkring
trädstammen för att skydda gossarna, i den händelse
leoparden skulle återkomma för att försvara sitt rof.
Då gossarna kommo till den omtalade grenen började
de gråta, sägande: »Här är han». Då han återfans, var
han på flera sätt stympad och rif ven. Hela venstra
armen var uppäten. Stackars barn! Olydnaden drab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
