Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Missionsverksamheten från Maj 1876 till 1880 års slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 -
enka, som bland barnen sitter på skolbänken. Hon
har lärt sig läsa snält, lefver ett nytt lif i Gud siii
frälsare och är flitig i bönen. De två andra deremot
hade först vid nämda dödsfall fått ett styng i sina
hjertan och fråga nu med allvar efter själens helsa. Som
ingen af dem saknade kunskap och nu särskildt kände
Fadrens dragande, började jag
konfirmationsundervisningen med dem och en abessinare, som varit i vår
tjenst något öfver ett år och är en from, snäll man.
Söndagen den 11 Maj blefvo dessa sex offentligen
förhörda i kristendomens sanningar och aflade sin
trosbekännelse och sina löften inför Gud, och vi utbådo
Herrens välsignelse öfver dem. På eftermiddagen blefvo
de delaktige af Herrens nattvard. Jag vill uppräkna
allas namn, på det vännerna må kunna tänka på dem
och bedja för dem, att de må blifva ståndande i
sanningen intill ändan: Endreas (Hejlabs enka), Samato,
Adgesch, Maaza, Adelia, Voldo Gabru (vår tjenare för
uppköp och ärenden).
Flyttningen från Massaua hade vi länge motsett
med bäfvan, då vi skulle rifva i stort och smått och
packa i lårar, ty man orkar så litet vid 33 graders
värme här ute, men den gick dock öfver förmodan lätt.
Nästan allt kunde föras på kamehyggen, utom några
ömtåliga saker, som måste bäras af män. Den 26 Maj
lemnade vi vår gamla bostad i Massaua och började
resan till Geleb med 16 kameler och en mulåsna för
oss, barnen och provianten. Vi lågo öfver i M’Kullo
till tisdagen, då fru Lundahl, Mimmi Cassel, broder
Bengtsson och barnen med 10 kameler och tre
mulåsnor sällade sig till vår karavan. Barnen fingo tura om
att sitta på kamelryggen. Dessa resor äro mycket
tröttande, och med så många små har det alltid sina
besvärligheter. Vår lilla blinda Lätto fick solstyng på
onsdagsmorgonen. Då vi uppnådde lägerplatsen, var hon
mera död än lefvande, dock qvicknade hon till igen,
och vi anlände lyckligt till Geleb fredagen den 30 Maj.
Lilla Lätto afsomnade fridfullt pingstdagen. Hon var
endast omkring fem år gammal, faderlös, men egde en
fattig moder, som icke brydde sig om den lilla blinda,
hvilken var ett mycket sjukligt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
