Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Gustaf Emil Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&J8 :: –..<■ >J¾f
funno denna stad vida mera europeisk än dè .haáe
väntat. : "
Från Kartum reste de den 10 December pä Blåa
Nilen till staden Sennar, dit de anlände den 20. Från
Sennar fortsatte de seglatsen den 22 till den sista
orten vid Nilen, en ort, som heter Karkög, der de
landstego juldagen d. 25 December. Den 28 bröto dejupp>
från Karkog med 20 kameler för att resa till Famalca,:
en ort, som ligger på gränsen mellan Sudan och
gallá-stammarnas område. Vägen gick dels genom väldiga
skogar med många stora jetteträd, dels öfver vidsträckta
grässlätter med gräs så högt, att det gick både kamel
och ryttare högt öfver hufvudet. Stundom gick vägen
backe upp och backe ned öfver flodbäddar, stundom
midt igenom mognande durrafält. När vägen någon
gång slingrade sig nära floden, färdades de resande genom
härliga palmlundar. I skogen funnos en mängd af
fruktträd, men der funnos äfven lejon, leoparder och hyenor,
så att stora lägereldar måste underhållas hvarje natt.
Den 4 Januari anlände karavanen till Famaka. Nu
stodo missionärerna på gränsen till det vidsträckta
område, som bebos af de till öfver nio millioner
uppskattade gallafolken. De stodo framför ett okändt land
med brinnande nit att få tränga in der för att sprida
evangelii ljus i det svarta hedniska mörker, som är
lägradt öfver dessa trakter.
Till portarna hade de hunnit, men längre kommo
de ej, Och dock har säkert ej ofta en
missionsexpedition varit lifvad af större hänförelse än denna.
Guvernören på platsen, en f. d. tysk jägare, herr
Marno, emottog våra resande i början kallt och
frånstötande. De voro synbarligen ovälkomna. Han
bemötte dem visserligen sedan vänligare, men han var i
botten fiendtlig. Han hittade på alla möjliga
svårigheter för deras vidare framträngande, och det mest
afgörande hindret var enligt hans tanke stridigheter, som
utbrutit mellan stammar nära gränsen.
Att han i sjelfva verket var fiendtlig, det visade
han i handling redan fjorton dagar innan Arrhenius och
hans sällskap kom till Famaka. Händelsen var
nemligen den, att uti Djimma, en ort i Galla landet, ej långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
