Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Gustaf Emil Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
min älskade vän Arrhenius. Nu är jag ensam. Vissèr::
ligen är min kära Mahàrat med mig, men af henne
kan jag icke vänta mycken hjelp. Jag har telegraferat;
till Berber för att höra efter om Påhlman är qvar der,
men ännu har jag icke fått något svar.
Då vi skickade de båda bröderna, hade Arrhenius
och jag gerna följt med, dock kunde vi det icke,
eine-dan jag var mycket klen, nästan hvarje dag hade jag
feberanfalL Herren vare tack och lof, sedan de reste
blef jag fri från de svåra feberanfallen; ännu har jag
dock ett förfärligt maglidande, och huru det skall sluta,
det vet allenast Herren i himmelen. Äfven är jag svag
och matt, det är med knapp nöd som jag kan gå från
det ena rummet till det andra. Dock, Herrens högra
hand är icke förkortad, så att han icke kan hjelpa.
Jag går nu tillbaka till vår saligen aflidne broders
underliga och förvånande död. Under hela den tid vi
voro tillsammans var han den friskaste af oss alla. I
Famaka hade vi afrikaner ganska svåra feberanfall
nästan hvarje dag, och smärtan räckte ibland ett dygn
och ibJand två, han deremot hade sådana mycket sällan,
och lidandet räckte endast en eller två timmar för
honom. Efteråt brukade han bli fullkomligt frisk igen.
Någon sjukdom som man egentligen kan tala om, hade
haii väl på resan mellan Famaka och Karkog; han hade
då ganska svår värk i sina ben. Under resan på Nilen
var han åter den friskaste af alla, undantagande Mahafat.
Hans ben värkte vanligen, när han någon gång skulle gå
ut från båten, för öfrigt kunde han liggande läsa och
skrifva hela dagen, äfven äta och dricka alldeles som en
frisk person. Efter vår hitkomst fick han god läkare vård,
hvarföre hans ben blefvo betydligt bättre. De sista
dagarne före sin död kände han en stor längtan att komma
till syskonen i M’Kullo och frågade mig ofta, om jag
vågade resa så svag som jag var, men jag nekade ända
till den 26 Maj. Den dagen var jag ovanligt frisk.j
Samma dag gick han till en italienare och vexlade peiit
ningar, för att vi så fort som möjligt skulle kunna be-,
gifva oss till Massaua. Den 27 Maj var allting färdigt,,
resekort inköpt, båten bestäld, och 5 thaler voro redan
erlagda; på måndagen skulle vi fara. Men pingstdags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
