Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från kaserner
Frank Martin, Kärstaben.
Redaktionen för ”1 österled”, har bett
mig berätta, varför jag gick ut som
frivillig.
I korthet sagt var skälet att jag var
genomträngd av övertygelsen att Finlands
sak är vår. Jag hoppades att Sverige med
all den kraft det var mäktigt, politiskt och
militärt, skulle stpdja Finland. När detta
inte skedde, framstod det för mig som en
självklar sak att man var skyldig sträva
efter att som enskild få göra det som man
ansåg vara riktigt att nationen gjorde.
Jag betraktar det som en stor förmån att
ha fått tillfälle att som frivillig tjäna
Finlands sak — och Sveriges. Ingenting
kan bereda större tillfredsställelse och
skänka en djupare inre ro än att i anda
och sanning kunna bringa sitt handlande i
överensstämmelse med sina åsikter.
Tän-karordet från en stormig tid: ”Skönt att,
när det stormar på havet, sitta på
stranden och iakttaga hur skeppsbrott går till”
förefaller mig bara som ett försök att ge
orkeslösheten ett sken av visdom. Finlands
kamp var, som konstellationerna gestaltat
sig, enligt mitt sätt att se, ett av leden i
en ännu större strid. Men det folk som
icke vill ta på sig sin del av bördan när
striden står om de värden som göra livet
värt att leva, utan söker snylta sig till
frihet och vällevnad på andra nationers
blod, kan möjligen bevara vällevnaden —
till en tid, men flörtjänar inte friheten och
kommer till sist inte heller att få
behålla den.
Redaktionen har ock frågat mig hur
det kändes att ha två söner med i
kriget, den ene Roland Martin som
flygare, den andre Tyr Martin som överser-
geant vid ett av gruppen Dyrssens
skytte-kompanier. På det vill jag i korthet svara
att det beredde mig tillfredsställelse att
båda fattade sina beslut och anmälde sig
som frivilliga utan någon påverkan från
min sida. Flygaren begav sig för övrigt
till Finland redan under första hälften av
december och tjänstgjorde i finska
flygvapnet, innan ännu frivilligkårens
flygflottilj var organiserad. Infanteristen
kunde göra soldatens tjänst i ledet och vid
fronten utan en dags avbrott från sitt
inträde i kåren i början av januari till
kårens upplösning en månad efter
fredsslutet.
officer vid Åbo Läns kavalleriregemente,
gjorde det hela till en kär plikt. Slutligen
gladde jag mig åt att med vapen i hand
få kämpa med mina finska fäktarkam-
rater.
Stig Facht, Kapten, Gr. II.
Varför gick jag med som frivillig i
kriget? Sveriges historia har i långliga tider
också varit Finlands. Tillsammans ha våra
båda folk under sekler som svunnit,
kämpat för frihetens och kulturens bevarande.
Eti gång tidigare hade Sverige låtit
Finland kämpa sin kamp så gott som ensamt.
Detta fick icke upprepas. Och om också
Sverige såsom land var bundet av det
storpolitiska spelet, så var individen fri att
handla såsom hans samvete bjöd honom.
Innerst inne gällde kampen denna gång
lika mycket våra hem och våra barn. Detta
var min uppfattning, och då den delades
av min framsynta och tappra hustru, blev
ett deltagande i Svenska Frivilligkåren för
mig en självklar plikt. Och det
förhållandet, att en av mina förfäder under
Gustaf II Adolfs och Karl X Gustafs
fälttåg tjänat sig upp från menig ryttare till
Tore W ig forss, kapten, Kårstaben.
Varför jag gick med såsom frivillig i
kriget. Genom tidigare vistelse i Finland
och genom tjänstgöring dels vid Svenska
beskickningen i Helsingfors, dels vid
Björneborgs regemente, hade jag kommit
i kontakt med Finlands försvarsväsende
samt därvid knutit många bestående
vänskapsband med kamrater i Finlands armé.
Genom studiet av Nordens försvarsproblem
hade jag kommit till den bestämda
övertygelsen att endast genom militärt
samgående mellan Sverige och Finland vid
behov effektivt motstånd kunde bjudas
mot en rysk expansion på Nordens
bekostnad. Detta samgående måste
betraktas såsom ett i lika hög grad svenskt som
finskt intresse. När därför Rysslands krav
på Finland hösten 1939 framställdes, var
min ståndpunkt klar beträffande huru
Sverige borde handla. Av skäl som här icke
skola beröras eller bedömas, kom Sveriges
väg icke att bliva den som många svenskar
ansågo vara den rätta. Ville eller kunde
icke Sverige såsom stat ingripa, måste vi
enskilda svenska män påtaga oss den
skyldighet vi ansågo vara Sveriges. Vi gjorde
det i den förhoppningen att därigenom
bereda väg för svenskt personellt stöd av
tillräcklig omfattning åt Finland. Motiven
till mitt deltagande i kriget kunna utläsas
ur det anförda. Jag gick ut som frivillig
för Sveriges intressen och för dess ära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
