Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/an: Vid paketavdelningen i fältpostkontoret i Torneå kunde det komnia
ända till 3.000—5.000 paket om dagen.
;dan: Även tidningssorteringen gav mycket arbete, och trots flyglarm och
►mbningar fungerade det hela klanderfritt även ute vid fronterna.
T astbilen svänger just in på sin eftermiddagstur
fram-•*-’för SFK:s fältpostkontor i Torneå. Det rågade lasset
lastas av, och vidarebefordran sker till den med all
nödvändighet tidsödande behandlingen i finska krigscensuren.
Därifrån kommer så posten i en jämn ström, som skall
fördelas på de förbandsadresser, som tyvärr så ofta lyser
med sin frånvaro. I brevavdelningens ”Kölsta-hus”
sorteras värdeförsändelser, brev och tidningar av respektive
sorterare.
Bland de 120 adressbeteckningar, som äro angivna på
etiketterna under facken, fångas blicken av så
fjärrlig-gande namn som Petsamo och Åbo. Vid ett stämpelbord
iordningsställes posten från SFK till Sverige, som den
enda medhunna statistikdagen under ”högkonjunkturen”
var 22,500 försändelser. I huset bredvid sorteras paketen
direkt i hemmagjorda säckställ, som rymmer 150 säckar.
Men så kom här också under en hetsig vecka 3—5,000
paket om dagen med post, järnväg och som ”skickebud"
med frivilliga hemifrån. Den organisation i Stockholm, som
egentligen handhade gåvopaketrörelsen, hade då måst
stänga på grund av överanhopning och bristande
transportmedel på de hårt belastade norrlandsjärnvägarna. Här
finnas paket till Sallafronten med omtänksam påskrift
”Aktas för kyla! ” och paket med radioapparater för
nätanslutning. Och knäskydd för en folkarmé.
I den ursprungliga postlokalen i ”Puistos” källarvåning
bredvid behandlas högarna av brev och paket med
felaktiga adresser och adresser sådana som ”friv. Erik
Karlsson, Stadshotellet, Haparanda”.
Nästa morgon går så posten vidare, och vi följa den
godsvagn, som disponeras för posten till Sallafronten. Om
turen är med oss, nå vi över Rovaniemi samma kväll
Kemijärvi järnvägsstation, helt nöjda över att inte ha
varit ute en kväll, då posten av någon orsak, som
förekommer under krig, måste urlastas någonstans ute på
järnvägslinjen i mörker och bitande kyla.
sjöd arbetet
Vid stationen möter oss så gamle, tålige ”Molotov’\
den f. d. ryska lastbilen från Salla, som i krävande
transporter i backarna till Kemijärvi kyrkby, trots frånvaron
av varmgarage och garage över huvud, fullständigt
rehabiliterat sig från ett tidigare dåligt leverne. På
fältpostkontoret med det mildrande anslaget på dörren ”Bråka inte,
fältposten är långsam!”, fördelas så postsäckarna
slutgiltigt efter adresser och förbandsförläggningar för att under
natten gå vidare med bilplutonernas och intendenturens
bilar till en punkt, dit förbanden söka sig med bilar, om
så ske kan, slädar eller kälkar, för att hämta mat,
ammunition och post, om inte det ryska flyget förhindrar det.
Trots alla flyglarm och bombningar gick posten från
Kemijärvi varje natt fram till avhämtningsplatsen. Tack,
ni uppoffrande och duktiga fältpostkamrater där, i
Rovaniemi och Torneå. Ty denna färd har ju företagits, när
organisationen börjat fungera något så när. Under ett
krig klagade man över att ett visst brev icke kom fram,
när postvagnar och postkontor utsatts för bombning!
Under de primitiva dagar, när posten transporterades på
kälke i Torneå och behandlades i ett kyffe, där
fältpostens dåvarande två mannar med nöd fingo plats, förvånade
jag mig över att något brev över huvud taget kom fram.
Och ändå, vilken tid av hjälpsamhet, vänlighet och
kamratskap finnar och svenskar emellan! Särskilt vill jag
tacka föredragande Hermas i finska post- och
telegrafstyrelsen samt den till namnet osynlige primus motor i
fältposten, sekreterare Svenmarck i svenska poststyrelsen,
för ett stöd och en hjälp, förutan vilka ingen SFK:s fältpost
kunnat fungera. ^ _
T) ismarcks kända yttrande att för ett krig behöves tre
U saker — pengar, pengar och återigen pengar skall ej här
exemplifieras, lika litet som att redogöra för
organisationen eller utgifternas fördelning, vilket må bliva den
officiella redogörelsens uppgift. Som titeln redan anger är här
avsikten att blott giva några ögonblicksbilder om
”slantens rullande” utefter etapplinjen
Torneå—Kemi/Kari-haara—Rovaniemi—Kemijärvi—Märkäjärvi.
I en krigskassors utrustning ingick bl. a. en stadig
plåtlåda och en stor och rejäl läderväska med axelrem,
närmast minnande om en lantbrevbärarväska. Plåtlådans
funktion var tvåfaldig i det den samtidigt ville föreställa
såväl bank som militärt kassavalv. Enär krigskassörernas
verksamhet långt över truppens rörelser var ambulerande,
blev läderväskans uppgift den vandrande expeditionens.
Innehållet i dessa grejor var en aning blandat och
förvisso även skiftande. Där kunde exempelvis finnas en
papperslapp, till formen något obeskrivbar, som rivits av
ett omslagspapper eller annat tillgängligt material, som
lämpade sig för skrivning, ofta försett med någon eller
några fettfläckar som sigill; alla dock vederbörligen
kvitterade och attesterade. Det kunde gälla exempelvis en
inkvartering eller en furagerekvisition eller annat liknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
