Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- -X
Den Svenska Frivilligkårens bilpark för sjukvårdstjänst och material transporter var av synnerligen hög kvalitet.
och sjukhus
personalen av underofficerare, läkarbiträden, sjukvårdare,
sjukbärare, kuskar och kockar, så att plutonens hela styrka
uppgick till ett 40-tal man. Utrustningen var i jämförelse
med gruppens (truppförbandsplatsens) väsentligt
förstärkt. Då gruppens sjukvårdsträng förfogade över 3
slädar så förfogade plutonen över 8—9.
Gruppernas sjukvårdsformationer hade särskilt under
strid att falla tillbaka på sjukvårdsplutonerna, som
etablerade sina förbandsplatser å mera skyddade och längre
bakom linjerna belägna platser. Gruppernas
förbandsplatser etablerades i tält och — vid tillgång — med någon ledig
jordkula som förstärkning. Primitiviteten måste därför bli
en stor svaghet. Sjukvårdsplutonernas förbandsplatser
upprättades i väl camouflerade transportabla Kölstahus.
Uppgiften vid en dylik förbandsplats, vi kunna kalla den
huvudförbandsplats, blev givetvis större. I samband med
huvudförbandsplatsen ordnades ävenledes i Kölstahus ett
kvarter för lättare sjuka och sårade, som här under några
dagar kunde få vila och en relativ ro. Till att börja med
bedrevs denna form av sluten vård endast i mindre skala
men erfarenheterna visade att detta var en lycklig form
av sjukvård, varför den avsågs att byggas ut. Även
svårare sjuka kunde med fördel vårdas i dylika kvarter, om
transport bakåt ansågs mindre lämplig. Således
behandlades med framgång lunginflammationer i dessa kvarter.
Att man ute i obygden i provisoriska träbaracker några
kilometer bakom fronten kan bereda en relativt god och
mångsidig sjukvård åt soldaterna, var för läkarna en
glädjande och uppmuntrande erfarenhet.
För den bakre sjukvården var sörjt genom ett större
fast sjukkvarter i etappområdet (Kemijärvi) och tre
depåsjukhus (Karihaara och Kemi) i depåområdet. Dessutom
var anordnad en läkarstation i Torneå, huvudsakligen för
undersökning av nyanlända frivilliga eller sådana som av
hälsoskäl måste skiljas från kåren.
På några av våra större nordsvenska lasarett (Boden,
Skellefteå, Örnsköldsvik och Sollefteå) mottogs större och
mindre kontingenter svenska och även finska sårade
soldater, huvudsakligast sådana som fordrade en längre tids
sjukhusvistelse eller där man kunde befara en så stor
Vid Svenska Frivilligkårens etapp- och bassjukhus arbetade svensk
personal. Även instrument och övrig materiel kommo i betydande
utsträckning från Sverige.
Från förbandsplatsen vid fronten fördes sjuka och särade i utmärkta
ambulansbilar till etapp- och bassjukhusen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
