Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtta gavs flyglarm i Kemijärvi, och i samma ögonblick föllo
bomberna i samhället. Tre ryska flygplan hade i skydd
av molnen lyckats taga sig fram och observerades för
sent. Till all lycka upptäcktes ej det ”feta målet” V2 mil
söderut.
För några dagar förlädes vi öster Kemijärvi, varifrån
vi sedan i etapper förflyttades framåt, så att vi 26 februari
voro beredda att avlösa det finska pansarvärnet. Under
denna tid hade vi rikliga tillfällen att iakttaga det ryska
flyget, som tämligen obehindrat flög på låg höjd, släppte
sin bomblast eller beströk vägarna med kulspruteeld. Vi
hade order att ej skjuta på grund av risk för upptäckt.
Det var emellertid nästan omöjligt att hindra detta, då
pojkarna brann av stridsiver. Särskilt besvärlig var en
”friskus”, som tidigare kämpat i Spanien. Han var
kg-skytt och kunde aldrig förmå sig att skiljas från sitt vapen.
Till och med när han sov, hade han det i famnen. Kom
det så fientliga flygplan, försvann han spårlöst, och ett
ögonblick senare knattrade det från hans kg.
Avlösningen ägde rum natten 26—27 februari, och så
voro vi äntligen vid fronten. Redan från början kände
vi oss som ”hemma” här. Så snart kanonerna voro i
ställning och erforderlig beredskap intagits, drogo vi oss
tillbaka till de ”korsun” vi övertagit från finnarna. Dessa
voro belägna i omedelbar anslutning till pjäserna. Under de
närmaste dagarna byggdes pjäsvärn, nya ”korsun” och
ammunitionsrum. Dessutom utfördes hinderarbeten runt
pjäsplatserna. Snart hade varje grupp sitt krypin, där de
voro relativt skyddade för såväl fientlig eld som väder
och vind. I varje ”korsu” installerades en
alarmerings-anordning, som stod i förbindelse med pjäsvärnet, där
alltid beredskap fanns.
Redan första dagen vid fronten hade vi tillfälle att
nedkämpa en stridsvagn. Den var på c:a tio ton och
utrustad med kanon och kulspruta. Påföljande natt
skickades en patrull av våra pojkar ut för att taga reda på, hur
pass skadad vagnen var. I denna patrull ingingo endast
sådana, som anmält sig frivilligt. Den förut omtalade
”friskusen” var naturligtvis med. Stridsvagnen stod i ”ingen
mans land”, c:a 100 m framför de ryska linjerna, så helt
utan risker var ej företaget. I närheten av vagnen blev
patrullen beskjuten, varför den drog sig tillbaka.
Dessförinnan hade emellertid konstaterats, att vi hade träffat
såväl torn som band på stridsvagnen. Den var således
oförmögen att med egen kraft flytta sig från platsen.
Under återstående tiden visade sig inga fler
stridsvagnar, trots att vi visste, att sådana funnos bakom de ryska
linjerna. Stridsvagnsbuller hördes så gott som varje natt,
och tid efter annan beskötos vi med stridsvagnskanoner.
Vid ett tillfälle observerades ett 1 S-tal stridsvagnar på
marsch mot fronten,, men ej heller dessa kommo inom
skotthåll. Eftersom vi visste, at de funnos där, måste vi
dock hela tiden ha hög beredskap.
Flerfaldiga gånger utsattes vi för kraftig artilleri- och
granatkastareld, särskilt sista dagen. Tack vare de
utbyggda ställningarna undgingo vi dock svårare förluster.
En granat träffade ett pjäsvärn, men åstadkom endast,
att ”rysskåtan” rasade, d. v. s. det av ryssarna byggda och
övergivna vindskydd, i vilket pjäsvärnet var inbyggt.
2. pluton var en tid underställd II. grupp för att senare
ingå som kårförband. Plutonen var länge förlagd i
Kemijärvi men framflyttades sedermera till Aapolampi, där den
insattes. Då den ej haft tid att utföra befästningsarbeten,
fick den sista dagen vidkännas en del förluster.
Förutom 37 mm pansarväm ingick i Frivilligkåren
Redan den första dagen nedkämpade svenska pansarvärnet en
stridsvagn av samma typ som denna.
En av 37 mm. pansarvämskanonerna.
20 mm pjäser och 13 mm pansarvärnsgevär, som gick
under benämningen ”elefantbössor”. De förra ingingo i de
tunga kompanierna, de senare i skyttekompaniema. Två
20 mm pansarvärnspjäser underställdes vid fronten 1.
pv-plutonen och insattes i ställning. Dessa pjäser voro
helautomatiska och försedda med 15-skottsmagasin, varför
de kunde utveckla en avsevärd eldkraft. Med dessa
besköts vid ett tillfälle ett kulsprutenäste. Verkan syntes
vara god, då nästet till en del demolerades. Beskjutningen
måste emellertid avbrytas på grund av granatkastareld. De
ryska granatkastarna voro nämligen påpassliga och
riktade sin eld tämligen väl.
13 mm pansarvärnsgevären voro avsedda för infanteriets
omedelbara försvar mot pansrade fordon. Mig veterligt
kommo de aldrig till användning.
Vad beträffar personalen i pansarvärnsplutonerna, får
den högsta betyget för gott uppförande, arbetsglädje,
offervilja och framåtanda. Särskilt är värt att framhållas
det goda kamratskap, som rådde inom och mellan
plutonerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
