- Project Runeberg -  I österled : En bokfilm om svenska frivilligkåren /
89

(1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En ensam svensk står på post den minnesvärda fredsdagen den 13 mars 1940.

innan avgörandet fallit.

"Cör oss svenskar som den 13 mars befunno oss öster

om Torneå älv, föreföll i första ögonblicket fredsdagen
oerhört bitter. Burna av ideella motiv, fast beslutna att
offra ej blott egen bekvämlighet och civila
sysselsättningar utan även våra liv — i det moderna kriget måste
ju soldaten i det främsta ledet såväl som i det bakersta
alltid räkna med att när som helst möta sitt öde — hade
vi gått som frivilliga till Finland. — Hade nu allt varit
till ingen nytta? Vi besvara frågan med ett bestämt nej.
En gång för alla må här sägas ut att varhelst den svenske
frivillige än stod placerad, så gjorde han sin plikt och
fyllde därutöver en historisk uppgift.

Har, fråga vi vidare, den stora allmänheten i Sverige
gjort fullt klart för sig vilka väldiga uppoffringar i form
av arbete och penningmedel som erfordrades för att av
ett intet skapa en organisation sådan som frivilligkåren?
Det krävdes för övrigt mer än enbart arbete och
penningar. Likaväl som en reguljär armé behöver vissa kadrar,
lika väl behövas sådana för en frivilligkår. Men för
kadrarnas sammansvetsande och truppens utbildning erfordras
tid. Det bör här fastslås att den tid — väl lång i någras
ögon — som åtgick för den svenska frivilligkårens
organiserande och utbildning, var obetingat nödvändig för att
giva kåren en mot dess uppgift svarande slagkraft. Den
grund som lades, var avsedd att möjliggöra uppsättandet
av flera grupper utöver de tre som voro klara den 13 mars.

Vid fredsslutet utgjorde Svenska Frivilligkåren c:a 8,700
man, varav 660 norrmän. Därtill kommo då även inemot
500 man, vilka tjänstgjorde vid andra förband inom den
finska armén. Vi böra dock i rättvisans namn räkna ej
blott dem som redan stodo på finsk botten utan även de

4,000 som anmält sig men ej hunnit fram innan freden
slöts, samt dessutom den stora, för frivilligrörelsen
arbetande organisation, vilken omfattade hela Sverige och ut-

gjorde 1,800 personer. Av samtliga anmälda emottogos ej
eller hemskickades 743. Avsikten var att såvitt möjligt
göra truppen till ett verkligt elitförband.

Direkt och indirekt i och för den svenska frivilligkåren
arbetande personal uppgick alltså till ej mindre än c:a

14,000 man.

Vad uträttade då den svenska frivilligkåren — frånsett
det viktigaste: att den avlöste 5 finska bataljoner och 2
batterier och sedan höll Märkäjärvifronten i närmaste
stridskänning med numerärt väsentligt överlägsna ryska
förband? — Några fakta må tjäna som svar. Tack vare
våra flygares och det svenska luftvärnets insatser
hindrades det ryska flyget från att skövla och ödelägga hur som
helst i nordligaste Finland. Därigenom räddades stora
värden åt Finland ej blott i materiellt hänseende utan även i
form av människoliv. Landets enda järnvägsförbindelse
med utlandet, Uleåborg—Torneå, förblev oskadad. Tack
vare vårt vägkompani kunde transportlederna i norra
Finland hållas i skick. Bilkompanierna verkställde jämte
finska förband den avlösning vid Sallafronten, som
möjliggjorde den finska truppens förflyttning till Näset.
Senare lämnades av våra bilförband en uppskattad hjälp vid
förflyttningen av de finska evakuerade.

Betydelsefullare än allt annat är dock det obestridliga
faktum, att Svenska Frivilligkåren, med all den hjälp och
allt det offerarbete som utlöstes genom dess uppsättande,
mer än något annat väckte det svenska folket till insikt om
att Sverige och Finland höra samman, att det gemensamma
målet är ett fritt och enigt Norden. De frivilliga av skilda
kategorier ha gjort sin skyldighet och därigenom ärat det
svenska namnet. Må det övriga Sverige nu och allt
framgent besjälas av viljan att verka vidare för befästandet av
den nordiska enhetstanken!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:15:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osterled/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free