Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alvastra kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Alvastra kloster.
Alvastra kloster.
Om tillståndet inom klostrets
murar och det lif, man här förde vid
tiden för reformationen, har
berättelser blifvit fortplantade ända till
nutiden. En prest, vid namn Jon
Petri Klint, hvilken lefde under
1500-talet, har dessutom författat
ett arbete, "om den romerska
gudstjensten" m. m., hvilket i manuskript
finnes förvaradt på Linköpings
stiftsbibliotek. Vi anföra här ord för ord
ett kort utdrag ur detsamma, ehuru
man måhända eger full rätt att
betvifla sanningsenligheten. "I Wadstena,
Wreta, Alvastra, Nydala, Skoo
kloster" — säger författaren, — "sedan
de äro förstörda vordne, utafden
mäktige, stora Götakonungen, k. Gustaf,
och brunnarne äro upprensade, alt holl
upfundne in i murarne, när murarne
äro omkullrifna, item alla träd
deromkring omkullhuggne, då hafver
der funnits svåra många
barnakroppar, att utaf ett litet hål eller en
liten källa och ödelagd brunn äro
funna mer än 5 eller 6 lass afförde
af bönderna, som skulle klostren
besitta. Ja, i Köcklingen vid
Wadstena äro flera barnaskallar, än der
är stenar. Sammaledes vid Wreta
i hästaholmen vid Alvastra uti det
stora kärret. Gud allsmäktig ynka
sig öfver sådana mord."
Från tiden för den lutherska
lärans införande kan man räkna
klostrets förfall. De fleste af munkarne
blefvo spridde öfver landet såsom
prester. Klostrets efter den tidens
förhållande goda bibliotek blef
sköf-ladt. Och redan år 1545 började
man nedbryta en del af de gamla
murarne, som då fördes till
Wadstena, hvars slott höjde sina tinnar
på bekostnad af Alvastra kloster.
Det var en ny tid, en praktisk
tid, som kommit. All vördnad för
det redan då uråldriga
minnesmärket, der det stod ett vittne om
gångna sekler och om en from och
brinnande religionsifver, var förbi.
Och af ingen betydelse var, att dessa
murar i sitt sköte gömde stoftet af
framfarne konungar.
Derefter finna vi äfven, att grefve
Per Brahe länge egde tillstånd att
här bryta tegel, hvilket han förde
till Wisingsö. Detta förbjöds
likväl år 1573 af k; Johan III, som hade
i tanka att dels ånyo upprätta
klosterbyggnaderna för de konungars
och furstars skull, som här voro
begrafna, dels att här bygga sig en
"lustgård", emedan i orten fanns god
jagt. År 1576 utfärdades äfven ett
kongl, bref, deri det heter, att
befallningarne om klosterkyrkans
reparation ej blifvit så aktade som
sig borde. Johans tanke var att
klosterkyrkan skulle inrättas till
säteskyrka och W. Tollstad skulle
hit blifva annex. Denna plan
förföll emellertid, och byggnaderna
gingo alltmer sin undergång till
mötes. En teckning öfver ruinens
utseende omkring 1700 finnes i grefve E.
Dahlbergs arbete: Suecia Antiqua &
Hodierna. Ännu i medio af 1700-talet
voro dock icke kyrkomurarne mer
förfallna, än att de, efter Broocmans
utsago, skulle kunnat "omlagas och
blifva en ståtlig socknekyrka." Det
är alltså först efter denna tid, som
kyrkan blifvit fullkomligt
öfverlemnad till förstöring. Så nära vår tid,
som år 1797 finna vi innevånarne i
staden Hjo anhålla att till sin kyrka
få hemta byggnadsämne här. Detta
afslogs emellertid, och samtidigt
utfärdades befallning till konungens
befallningshafvande i Österg. "att
ruinerna efter klostret och kyrkan
såsom uråldriga minnesmärken af
utmärkt beskaffenhet måtte fredas och
ostörda lemnas."
Huru vederbörande lagt denna be ■
fällning på minnet, derom vittna
bäst de lemningar, som i
närvarande stund återstå. Krasshet och
egennytta hafva alltid funnits och
icke minst här, der den utan
anmärkning i långa tider tillgodogjort
sig allt, hvad möjligt varit. Det
har varit endast åt den snikna egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
