Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekenäs, frälsesäteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekenäs.
Ekenäs. 96
tids politiska lif. Han var en slug
statsman, en äkta diplomat men
måste icke dess mindre slutligen
gifva vika for sina politiska
motståndare. Till följd af åtskilliga
begångna förseelser och beteenden
i statssaker blef han af en öfver
honom nedsatt kommission dömd
förlustig lif, ära och gods.
Dödsdomen ändrades likväl till
liftids-fängelse å Jönköpings slott, från
hvilket straff han befriades genom
döden. Under vägen till Jönköping
afled hannemligenåMjölby
gästgifvaregård 1727. Efterverlden har starkt
dragit i tvifvelsmål det rättmätiga
i denna dom. Hans gods och
deribland äfven Ekenäs blefvo hans
arfvingar återgifna. Genom grefve
Wellingks dotter Ulrika Kristina
(† 1766), som var gift med sin
moders syssling, general-löjtnanten
frih. Johan Banér, kom egendomen
äter till denna slägt, inom hvilken
den sedermera bibehållits. Frih.
Johan Banér blef år 1702, då han
endast var generalmajor och chef
för ett hästregemente, af Svea
hofrätt dömd förlustig lif, ära och gods,
för det han icke inställt sig i riket
på konungens befallning. Icke dess
mindre blef han detta oaktadt
sedermera generallöjtnant samt lefde
derefter ända till år 1736, då han
dog i en ålder af öfver 77 år.
Egendomen blef då bibehållen af hans
enka († 1766). Egdes vidare af
sonen, kammarherren, frih. Johan
Mauritz Banér, som dog härstädes
1767, derefter af dennes son,
majoren frih. Svante Banér (†
härstädes 1817) samt slutligen af dennes
son, kammarjunkaren, frih. Svante
Banér, hvilken på 1830-talet sålde
.egendomen till nuvarande egaren,
friherre Joh. Gust. Eskil Banér. —
Genom k. resolution af den 23 maj
1732 tillsätter egaren af Ekenäs
såväl pastor som komminister inom
Örtomta pastorat. Denna
patronat-rättighet förvärfvades på grund af
de föräringar, som flere egare till
Ekenäs, framförallt grefve Mauritz
Wellingk, gjort till kyrkan.
Om Ekenäs finnas många sägner,
de fleste dock från senare tider.
I förstugan till slottet hänger ett i
olja måladt porträtt, som förvarar
minnet af en gammal hönsgumma,
hvilken enligt sägen på ett eller
annat sätt skall hafva räddat
slottet från eld och brand.
Grefve Mauritz Wellingk
förvarade här i slottets källarhvalf en del af
sina vigtigare papper. Genom sin
fogde Bolius skall han, säges det,
hafva låtit sänkt desamma,
förvarade i en jernkista, i sjön Teden,
hellre än att låta dem komma i hans
motståndares händer. En annan
sägen berättar, att grefve Wellingk
skall, sedan han blifvit fängslad,
hafva låtit inmura sina dyrbarheter
i ett ännu härstädes befintligt
källarhvalf, med hotelse att något
olyckligt skulle ske den, som vågade
öppna detsamma. Nuvarande
innehafvarens fader säges emellertid
detta oaktadt år 1805 hafva låtit
bryta upp hvalfvet, hvilket då
endast befanns vara en öfverbyggnad
öfver en uppskjutande spets af den
klippa, på hvilken slottet är bygdt.
Strax derefter utbröt emellertid tyfus
vid egendomen, ditförd af en
vandrande gesäll. Vi anföra detta
naturligtvis icke såsom en följd af
hvalfvets undersökning utan såsom
en egenhet att en olycka verkligen
skulle ske i förening med hvalfvets
uppbrytande. Egarens dåvarande
enda sjuttonåriga dotter Hedvig
Ulrika afled kort derefter i nämde
sjukdom.
Djupt inne i ett af slottets
källarhvalf finnes en håla kallad "Nisses
håla". Ännuidagberättas,
ättenwall-herde vid namn Nils under förra
århundradet här skall hafva blifvit
innestängd, samt att man slutligen
låtithonom dö härstädes af hunger.
Enligtsä-gen skulle detvaritfogden Bolius, som
låtit honom förgås, af rädsla att
gossen skulle berätta för någon, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
