Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kallerstad, säteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Kallerstad.
Kallerstad.
kål. År 1798 inköptes
frälsehemmanet från generalmajoren
Bruni-jans arfvingar af lagmannen Anders
Wilhelm Pereswetoff-Morath, sedan
han år 1798 tillhandlat sig
skattehemmanet af herr Fredrik Karl
Eg-nell. År 1817 ärfde dåvarande
häradshöfdingen, sedermera lagmannen
Fredrik Karl Pereswetoff-Morath
hälften af sin faders egendom samt
köpte den andra hälften af sin
broder, kammarherren Anders Wilhelm
Pereswetoff-Morath. Sedan nämde
lagman år 1829 äfven inköpt
säteriandelen af landskamreraren
Bergegren var egendomen sålunda kommen
i en hand. Vid lagman Moraths död
åc 1851 ärfdes egendomen af hans
måg, nuvarande egaren, löjtnanten
Karl Emil Wilhelm
Pereswetoff-. Morath, gift med Karolina Maria
Sofia Pereswetoff-Morath.
Med Kallerstad är förenadt sägen
om ett besök af konung Karl XI.
Under ett af de hårda missväxtåren
1695, 96 eller 97 skall nemligen
nämde konung en gång hafva sökt
sig nattherrberge i en bondstuga
härstädes i stället förattsentpåafton,
som det var vid hans ankomst,
begifva sig till Linköping, dit hans färd
gällde. Vid inträdet i stugan säges ko- i
nungen genast
blifvitigenkändafega-_ ren, som några år förut såsom
riksdagsman besökt Stockholm.
Konungen och bonden vore snart inne i
ett samtal om ortens förhållande i
allmänhet och särskildt om den svåra
missväxten, och konungen lärde
snart känna, huru det stod till i
ett och annat fall, bland annat huru
förvaltaren vid kronomagasinet i
Linköping brukade se sig ganska
drygt tillgodo vid försäljningen af
kronosäden, i stället för att, såsom
förskrifvet var för att hjelpa den
nödställda befolkningen, försälja den
till underpris.
— Jaså, sade konungen, då han
fick höra detta, är det så, skola vi
nog närmare se till, huru det
förhåller sig härmed.
Oeh utan att vidare orda härom,
gick han derefter till hvila. Under
natten syntes konungen likväl hafva
funderat vidare på saken, ty
tidigt följande morgon begärde han
utan vidare omsvep att få låna sin
värds arbetskläder, hvilka han
äfven till värdfolkets stora förvåning
iklädde sig.
— Vi vilja sjelfva lära känna,
sade han, huru våra tjenare sköta
sina sysslor.
Och snart var kälkskrindan med
sina oxar på befallning i ordning,
och konungen, trogen sitt en gång
fattade beslut att sjelf på nära håll
lära känna sitt folk, fattade
töm-marne och lät det bära af till
Linköping. Sedan konungen vid
kronomagasinet fått vänta ganska länge,
infann sig ändtligen förvaltaren, då
konungen köpte ett för dessa tider
betydligt parti säd, hvilket han
äfven sjelf nedbar från magasinet och
körde ut till Kallerstad. Säden
lemnade han vid hemkomsten till
värdfolket såsom ersättning för vänligt
nattherrberge, och sitt mål att lära
känna förvaltaren vann han äfven,
enär han, såsom det berättas, af denne
blef icke blott på det ovänligaste sätt
bemött, utan fick han äfven betala sin
säd i dubbel måtto. Följande dag stod
emellertid förvaltaren till ansvar
inför konungen, som nu tagit in på
slottet i Linköping. Att denne icke
blef gammal på sin förvaltareplats
behöfver väl icke omnämnas.
Huruvida konungen denna gång lät sia
"käpp dansa polska på ryggen",
förmäler likväl icke sägen.
Å egorna synas ännu spår efter
en landsväg, af folket kallad kung
Karls väg, hvilken fört till den vid
Nyqvarn förr belägna gamla
Stångebro.
Egendomen är bebyggd med
tvenne bredvid hvarandra belägna
man-byggnader, omgifna af en lummig
park och trädgård. Porträtt i olja
af en stor del medlemmar af
nuvarande egarens familj förvaras här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
