Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linghem, gård - Linghems jernvägsstation - Linköping, stapelstad - Läge - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linköping.
Linköpi ng. 349
M. Emanuelsson, 1852 och
sedermera landtbrukarne J. och
Alexander Andersson.
Egendomen, som är belägen
invid Linghems jernvägsstation, är
välbebyggd och består af 3
mantal. Ångbränneri och väderqvarn
hithöra.
Linghems jernvägsstation å Östra
stambanan. Närmaste
jernvägssta-tioner äro åt. norr Gistad på ett
afstånd af 0,6 och åt söder Linköping
på ett afstånd af 1 mil.
Afståndet till närmaste gästgifvaregård
Kumla är 0,5 mil.
Linköping, stapelstad och länets
hufvud- och residenstad är i det
närmaste belägen i midten af
provinsen, å vestra sidan af Stångån
och nära densammas utlopp i
Roxen. Geografiska läget är 58 gr.
24 min. 40 sek. nordlig latitud och
33 gr. 17 min. öster om Ferro.
Afståndet är jernväg 4,3 mil till
Norrköping, 8,8 till Katrineholm, 21,4
till Stockholm, 39 till Göteborg och
36,3 till Malmö, Iandväg 21,8 till
Stockholm och 4 till Norrköping.
Den är belägen inom Hanekinds
härad på gränsen till Åkerbo och
omslutes på alla sidor af S:t Lars
socken. Staden är byggd på nästan
uteslutande jemn mark och
omgifves åt alla håll af den bördiga
östgötaslätten, endast afbruten af
mindre höjder och skogsdungar.
Li-ongaköpunger, såsom staden fordom
nämdes, leder sitt ursprung från
äldsta tider och förekommer såsom
tings- och marknadsplats i
Östergötlands landskapslag. Såsom
sådan fanns den säkerligen äfven redan
under en tid, då vår historia
endast är saga. Vi veta, huru en
folkstam, som kallade sig Götar,
från Westergötland, der de förut
slagit sig ned, genom en öfver
Wet-tern utsänd skara koloniserade
Li-onga slätt i Östergötland. Att söka
bestämma den tidpunkt, då nämda
kolonisation egde rum förbjuder oss
det sagodunkel, som omgifver vår
äldsta forntid, och torde föröfrigt
vara lika vanskligt som att
bestämma den tid, från hvilken
Lionga-kaupung som samlingsplats för
Östgötarne — såsom den invandrade
stammen kallade sig till skilnad från
de vester om Wettern boende
Gö-tame^r-i kan räkna sina anor.
Li-onga är ett götiskt ord, som
betyder tingsplats, och otroligt synqs
icke, att Lionga slätt fått detta sitt
namn af den invandrande
folkstammens första tingsställe. Att samma
ställe användes både som
tings-offer och bytes- eller marknadsplats,
torde icke vara oförklarligt. Så
småningom blef marknadstillståndet
varaktigt, och en köping uppstod.
Deraf förklaras tillägget köping till
namnet, enär ordet köping eller
kauping, såsom det ursprungligen
hetat, innebär betydelsen af
bytes-eller handelsplats.
Alltefter som den invandrade
folkstammen förökades uppstod
naturligtvis flera tings- och
mötesplatser, hvilka sedermera öfvergingo
till köpingar och städer. I hvad
mån Linköping då varit betydande
i jemförelse med dessa platser eller
med Östergötlands såväl nu
befintliga som måhända spårlöst
försvunna *) städer kan icke afgöras. Från
hvilken tidpunkt Linköping kan räkna
sina stadsprivilegier är äfvenledes
obekant. Med säkerhet kan man
likväl säga, att den är en af Sveriges
äldsta städer, om den ock icke är
Östergötlands äldsta. Först med
kristendomen är det som
Linköping framträder mera skönjbart,
och ehuru man velat påstå, att den
först under 1200-talet skulle
erhållit sina stadsrättigheter af konung
Magnus Ladulås, synes det likväl
troligare, att densamma lemnats
redan förut af någon af stiftets
mäktige biskopar, ehuru man härvid
*) Se t. ex. Lönsås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
