Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linköping, stapelstad - Stadens utseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linköping.
Linköpi ng. 365
kan man förstå, deraf, att på den
plats, der bibliotekshusetnu står, stod,
till dess detta uppfördes, ett
gammalt stenhus från munkarnes tid,
hvilket blifvit uppfördt öfver en
del af dessa grundmurar. Vid
gräfningar år 1876 i och för
vattenledningens anläggande fann man
äfven dylika’ ganska storartade
lemningar efter större byggnader såväl
å storgatan emellan torget och
borggården som å denna senare plats,
der man bland annat äfven
påträffade ett vackert, väl
bibehållet korintiskt pelarkapitäl*).
Senare bebyggdes den östra delen
mellan S:t Lars kyrka och ån, och
de gårdar, som äro belägna söder
om storgatan närmast bron, kallas
i stadens äldre handlingar
Nybygget. Ursprunglingen, eller såsom
det säges på 1200-talet, skall hela
denna del varit ett kärr, hvaröfver
man endast på en spång kunnat
komma, till ån. Att staden genom
de ofvannämda ofta påkommande
svåra eldsvådorna emellanåt
förändrade plan och utseende är ganska
antagligt. Hvad man emellertid med
säkerhet vet, är att stadens läge förr
varit från sydvest till nordost snedt
mot Stångån i stället för nu från
vester till öster. Vid Storgatan finnes
ännu ett stenhus, qvarstående i denna
riktning. En bro, som krökt sig
efter grundet, skall då från nuvarande
Ågatan, då kallad Lilla Stångsgatan
hafva fört öfver ån. Detta värden
så kallade lilla Stångebro. Stora
Stångebro var, såsom redan nämdt,
belägen vid Nyqvarn. Vägen från
södra Östergötland kom då från
Slaka öfver Djurgården igenom södra
eller den nu s. k. Galg-bommen
öfver Gamla Stångebro. Vägen från
vestra orterna har gått utmed
stadens norra sida, der den mött Wreta
vägen och vägen från staden. Vid
gamla Stångsgatan synes hafva varit
ett torg, vester ut Jerntorget och
troligtvis ett tredje, der Stortorget
nu är. Åren 1642 och 44 föreskrefs
ny gatureglering, hvilken
säkerligen icke hunnit försiggå till 1700
års brand. År 1646 blef bestämdt
att en ny bro öfver Stångån skulle
byggas, hvilken först några år
senare blef färdig. De gamla
broarne ödelades då. Af dessa äldre
broar hade den större, såsom
belägen å stränder, som båda tillhörde
landsbygden, varit både byggd och
underhållen af allmogen, men den
mindre helt och hållet eller
mestadels af staden. Den nya bron
byggdes af Åkerbo, Bankekinds,
Hanekinds och Walkebo härad, mot löfte
att slippa underhålla den, hvilket
löfte bekräftades vid 1675 års
riksdag. Denna bro ombyggdes 1779
och 80 af sten och erhöll då en
längd af 172 och en bredd af 24
fot med trenne starka hvalf på
stenkistor. I förening med Kinda kanals
anläggande ombyggdes bron ånyo
år 1871 helt och hållet, hvarvid
densamma i och för trafiken å nämda
kanal på bekostnad af Kinda
kanalaktiebolag förvandlades till
svängbro. Kostnaden härför uppgick till
60 å. 70,000 kronor, hvarjemte
bolaget för all framtid öfvertagit
underhållet af bron. Då bron första
gången blef färdig, eller omkring
1650 påbjöds, att den från nya bron
gående gatan, i början kallad S:t
Lars och sedan Storgatan, hvilken
redan 1627 var påbörjad i den nya
riktningen från vester till öster,
skulle af landtmätare ända från
bron upp till
landshöfdingeresidenset och vidare till vestra tullen 18
alnar bred "reguleras" och derefter
af samtlige borgerskapet
förfärdigas och stensättas, hvilket arbete
för moras, berg och backar blef
färdigt först omkring 1655. Efter
branden år 1700 stadfästades den
nuvarande planen för staden af Karl
XII. Befallningen, att äfven de af
*) Här hittades äfven en del kopparmynt från drottning Kristinas tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
