Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linköping, stapelstad - Domkyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linköping.
Linköping.
383
nad. Ursprungligen voro rutorna
af tjockt glas, tecknadt med
målningar af vapen, löfverk, ansigten
och andra figurer. De tjugusju
hvalfbågarne uppbäras af tjugo
pelare af täljsten, hvaraf de två och
två motsvarande äro lika men alla
par olika hvarandra. Hvarje
pelar-par motsvaras å hvardera långsidan
af en sträfpelare, och vestra
gaf-velmuren har å hvarje hörn haft två
och emellan hufvud- och
sidoingån-garqe en sådan. Af de trenne koren
har det norra kallats S:t Nikolai
kor efter biskop Henrik Tidemanni,
hvilken här skrinlades 1520, det
mellersta, helgadt åt aposteln
Andreas, har burit namn af S:t
An-dreæ kor eller äfven af
bibliotekskoret, enär stiftsbiblioteket här först
förvarades, och det södra har varit
invigt åt apostelen Tomas, men
äfven blifvit uppkalladt efter den här
befintliga Bjelkeska grafven. I
taket till dessa kor läsas, förutom de
redan nämda, årtalen 1581,1774 och
1777 såsom minne af försiggångna
reparationer. I norra koret finnas
dörröppningar, hvilka fort till en
mindre orgelläktare samt till vinden.
I södra koret finnes äfven en
dörröppning, genom hvilken man
kommer dels till vinden och dels till
ett tomrum, hvilket man antager
hafva varit användt som hemligt
förvarings8tälle. Icke långt från
detta kor bredvid sydsöstra
ingången ser man spår efter en ingång,
hvilken fört till kyrkans
ofvanom-talade sakristia*). Under denna
sakristia funnos tvenne hvälfda rum
eller källare, till hvilka stentrappor
nedförde. Under vestra källaren
fanns en underjordisk håla, hvilken
varit fylld med hvit sand, hvarom
sägen haft mycket att förmäla.
Såväl norra och södra långsidan
som vestra gafvelmuren prydes af
ett särdeles prydligt blindgalleri, hvil-
ket Brunius orätt omnämner såsom
altarnicher. Spår af målningar,
framställande dels munkar och
nunnor, dels djur och blomverk, synas
emellan kolonnerna.
Mellan de sex östligaste pelarne
gå bröstningsmurar, hvilka omgifva
altardisken, till hvilken tre
trappsteg föra. Å bröstning8murarne
finnes en rad munkbokstäfver, men
de äro utan betydelse. A de
östligaste pelarne framstå tvenne
prydliga monstranshus ined skåp, som
vetta åt altarbordet, hvilka skåp
varit använda till förvarande af de
heliga kärlen. Altarbordet, som är
ursprungligt, betäckes af en
kalk-stenshäll. Ofvanpå skifvan
märkes ett mindre kors i hvarje hörn
och ett större i midten, hvilka
antyda Frälsarens fem sår, hvarmed
altarbordets invigning betecknas.
Altarprydnaden består af kolossala
gipsbilder föreställande Kristus, på
ömse sidor omgifven af bildgrupper,
framställande tron, hoppet och
kärleken. Denna altarfond är
förfärdigad af bildhuggaren J. N. Byström
men anses icke vara på sitt ställe
i detta tempel. För de sistnämda
bildgrupperna har drottning
Josefina suttit som modell med sina
söner, nuvarande konungen och hans
aflidne bröder. Den gamla
altartaflan, hvilken man ansåg för
mycket förmörka högkoret, förflyttades
1812 till mellankoret, hvarest den
uppsattes öfver det derstädes
befintliga altarbordet,! men förflyttades
vid senaste reparation till sin
nuvarande plats å södra sidan, sedan
den till vissa delar undergått
reparation. Denna altartafla är af ek
och enligt inskrift å densamma
målad 1540 af holländaren
Martinus Hemskerk, samt skall hafva
blifvit beställd af en erkebiskop i
Nowgorod, hvilken är afbildad på
taflan i knäböjande ställning med
*) Redan åren] 1312 och 13 finnes kyrkans sakristia omnämd, men detta
var antagligen icke den här nämda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
