Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linköping, stapelstad - Domkyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linköping.
Linköping. 387
Burenschöld, Lagerfelt m. fl.,
upphängda. Af Linköpings biskopar äro
här följande begrafne, nemligen, Erik
Falk,Peter Karlsson, Peter Bengtsson,
Jonas Kylander, Johannes
Bothvids-son, Jonas Gothus, Andreas Prytz,
Samuel Enander, Joh. Terserus,
Magnus Pontinus, Haqvinus Spegel,
Jakob Lang, Torsten Rudén, Erik
Benzelius, Andreas Rhyzelius och Peter
Filenius.
Bland det kyrkan tillhöriga
silfver märkas bland annat: en af
hertig Johan hit skänkt kanna med
Sveriges, Götes, Östergötlands och
ätten Wasas vapen; en kanna, gifven
af domprosten Frigelius 1731; en
kalk, märkt E. J. W.; en d:o, gifven
af Nils Turesson (Bjelke) samt
m-noverad och tillökad 1700; en kalk
af hel agat infattad i silfver med
äkta stenar och perlor, gifven i
testamente efter landshöfding Trotzig
1706; en oblatask, gifven af Sten
Jesperson och Ragnild Jonsdotter
1665; ljusstakar, å skilda tider
hit-skänkta af Schering Beata
Rosenhane, biskop Prytz, landshöfding
Rosenhane och Anna Stjernfelt; 1
brudkrona, hitskänkt af lagmanskan
Ri-•sellsköld, m. m. Bland kyrkans
tillhörigheter finnes äfven en dyrbar
biskopsmössa från medeltiden,
hvilken, tillsammans med ett par
korkåpor, en relikask af trä och en
kanna af malm, sedan år 1868 äro
deponerade i statens samlingar i
Stockholm.
Domkyrkan är försedd med
åskledare. Sedan 1876 uppvärmes hon
medelst åtta stycken Gurneyska
ugnar.
Före reformationen hade dom-
kyrkan ofantliga rikedomar, hvilka
likväl indrogos till kronan genom
Westerås recess 1527. Men redan
derförut eller emellan åren 1523—26
utskrefvos såväl från Linköpings
domkyrka som från andra kyrkor,
i form af skatter och lån till
krigshärens behof och till rikets gälds
betalning, penninge- och
silfvergär-der af kyrkornas öfverflöd. År 1527
började dock den egentliga
reduktionen, och från samma år känna vi,
att de dyrbaraste silfverprydnaderna
aflemnades från Stockholms kyrkor
och från Westerås och Linköpings
domkyrkor. Från den sistnämda
uppsändes till kammaren i Stockholm
nära 1000 lod silfver. En senare
sändning af år 1541 bestod af 2,373
lod. Bland de prydnader, som
uppsändes från Linköpings domkyrka,
var äfven en förgyld monstrans om
nära 500 lod. Nyssnämda
sändningar voro dock på långt när icke
de enda, ehuru vi icke kunna
uppgifva beloppet af allt, som sändes *).
Hvad man emellertid med säkerhet
vet är, att kyrkan år 1566 endast
egde 4 förgylda kalkar, en liten hvit
kalk, en förgyld krona om 102 lod
och en "biskopshatt med något
silfver och stenar" allt tillsammans
vägande omkring 384 lod. Den
förlust kyrkan gjorde i lösöre var dock
obetydlig emot reduktionen af
tillhörande hemman och tionden.
Storleken af domkyrkans ursprungliga
förmögenhet är icke med säkerhet
känd. Enligt en gammal uppgift
skulle den utgjorts af 592 hemman,
men härvid synes man bland
hemmanen äfven upptagit lägenheter
m. m. Enligt en annan uppgift
*) Vid denna plundring försmåddes ingenting, och man lät sig icke endast
nöja med kyrkosilfret, utan man tog äfven, hvad som fanns af koppar, messing
och tenn m. m. Från grafkoren togos de gyllene siraterna och bokstäfverna. Från
taken aftogos kopparplatarne och från grifthvalfven hemtades likstenar till kungliga
murares och taktäckares behof Man kan icke annat än förvånas vid tanken på,
huru en del af dessa saker sedermera användes. Saker, som för endast ett eller
annat tiotal af år sedan hållits i helgelse och vördnad, användes nu på alla
upptänkliga sätt och t. o. m. drottning Margareta sjelf drog icke i- betänkande att
använda messhakar och altarkläden. till kläder åt sina barn och sin närmaste
omgifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
