Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mogata socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 Mogata socken.
kus och Johannes, hållande ett
dö-pelsebäcken. Sistnämnda bild har
förr hängt i koret, der den vid
döpelseakten nedsänktes, m. m.
Kyrkans ringklockor hängde till
1710 i en trästapel men förflyttades
då till tornet.
Särdeles märkliga voro de i
gamla kyrkans hvalf befintliga
alfresko-målningarne, hvilka i bjerta färger
framstälde gudomspersonerna,
evangelisterna, helgon och flera
framställningar ur bibliska historien.
Afståndet från kyrkan till
Linköping är 4,8 och till Söderköping
0,8 mil. — Generalvisitation
försiggick senast 1845.
Af fornlemningar märkes vid Hof
en runsten, som ligger vid foten af
en bautasten på en kulle omkring
70 steg från Slätbaken midt emot
Mem. Föröfrigt omtalas ättehögar
på prestgårdens, Skrukeby och Hofs
egor.
Bland märkliga händelser, som
här timat, är ett möte år 1436 (se
Djursnäs). — Under Dackefejden
försiggick här äfven en strid. Det var i
februari månad 1543. De
upproriska smålänningarne hade under
E-rik Larsson inträngt i sydöstra
delen af Östergötland samt ämnade sig
belägra Stegeborg. Svante Sture var
då höfvidsman här, och han drog
ut och mötte bönderna på den
tillfrusna Slätbaken vid Mogata.
Efter en timmas strid skilde sig 500
af bönderna från de andra och
började att draga genom skogen till
slottet. Sture märkte dock detta
och förstod afsigten, hvarföre han
äfven skyndsamlingen drog sig
tillbaka till slottet. Under natten
tågade en del af bondehären
inåtWik-bolandet för att genom
klockringning söka att samla allmogen,
hvilket likväl misslyckades. Mot den
delen, som qvarstannat utanför
slottet, gjorde Svante Sture nu ett utfall
följande morgon. Striden försiggick
åter på isen, och det var först
efter hårdnackade strider, som Sture
Mogata socken.
lyckades att fördrifva bönderna från
en af dem upprepade gånger besatt
holme. Då detta icke var någon
fulländad seger måste herr Svante
följande morgon åter göra ett utfall. Han
hade nu tvenne falkoneter med sig och
lyckades äfven att drifva undan
bönderna. Men just då återkom den
andra bondehopen från
Wikbolan-det och lyckades att tränga sig
e-mellan Stures folk och slottet.
E-huru Sture sålunda blef omringad,
slog han sig med förlust af
falko-neterna och af tio hästar sig igenom
till slottet, men bönderna hade åter
fått fast fot på den nyssnämnda
holmen. Erik Larsson fann sig
emellertid tvungen att dagtinga,
sannolikt af det skäl, att han fått sig
bekant, att herr Johan Thuresson var
i antågande från Nyköping. Svante
Sture, som saknade
lifsförnödenhe-ter och vatten, ingick äfven ett
stillestånd på en månad, hvarvid Sture
måste bevilja Erik Larsson ett
för-svarsbref, hvarjemte han lofvade att
taga honom i konungens tjenst, om
han upphäfde belägringen och
åter-lemnade de två falkoneterna jemte
de tagna hästarne.
Större delen af de upproriska
aftågade äfven, men då ankom herr
Johan Thuresson med frälset från
Södermanland och 400 skyttar. Af de
150 bönder, som ännu funnos qvar
utanför slottet, blefvo endast 30
räddade. Alla öfriga nedergjordes och
Erik Larsson öfverlemnades, sedan
han framvisat sitt bref, till Sture.’—
Då ryssarne år 1719 härjade och
brände östra kusten hade en icke
obetydlig del af allmogen på
Wik-bolandet blifvit uppviglad till
uppror och beslutat sig för att i
Norrköping svära ryska czaren
trohetsed. Upprorsandan hade äfven
fortplantat sig söder om Slätbaken, och
en del allmoge såväl från Mogata
som från angränsande socknar
hade äfven liksom
Vikbolänningar-ne dragit sig tillsammans för att i
samma ändamål aftåga till Norr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
