Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartorp, säteri - Svartån, vattendrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svartån.
Svartån.
237
måg, öfversten, grefve Johan Aug.
Anckarsvärd, 1868 af dennes måg,
statsrådet, frih. Joh. Aug.
Gripenstedt och efter hans död 1874 af
hans äldste son, löjtnanten, frih.
August Gripenstedt, såsom innehafvare
af Bysta fideikommiss i Örebro län.
Svarttorp är beläget 0,75 mil från
kyrkan och består af 1 m.
frälsesäteri jemte Sörtorp 1/i fr-» Gulltorp
’/j fr., Backetorp /4, Gudmundstorp
’/g, Påttorp ’/* rå och rör samt
frälseräntan af ’/« m. Kattorp.
Svartån, som egentligen upprinner
i Solberga s:n i Småland går genom
Ralången och Säbysjön till Sommen,
hvarifrån den genom Andersbovikens
norra hörn utrinner och fortsätter
sitt hufvudlopp till Boxholm och
Stråisnäs, der den ånyo möter den
förut afsöndrade Huruån. Förbi
Mjölby och Nvqvarn fortgår ån till Roxen,
i hvilken hon förenar sitt vatten med
Motala ströms. Svartåns hela lopp
från Sommen till Roxen beräknas
till 9 mil, under hvilket lopp den
på flerfaldiga ställen har forsar och
fall samt förstärkes af många åar
och bäckar, bland hvilka nämnas
Lillån, Skenån och Åsboån. Sjelfva
Svartån genomgår Göstrings och
Wi-folka härad, går derpå vid gränsen
emellan Wifolka och Boberg,
emellan Boberg och Gullberg genom
Gullberg och på gränsen till Hanekind.
Om Svartån finnes följande sägen
antecknad:
"I den gamla, gråa hednatiden, för
århundraden tillbaka, fans en viking
med namnet Arne. Yida omkring
hade han farit och segrande bestått
mången holmgång. Lastade med
vunna skatter återvände hans
drakar omsider. Då byggde han i sin
fosterbygd en borg, som han, efter
den gud han dyrkade, kallade
Odinsborg. Arne var en dunkel gåta till
sin natur. Man sade, att han egde
tvenne hjertan, ett naturligt i den
venstra sidan, som var godt, och ett
i den högra, som var ondt. Då det
goda rådde, var han sjelfva godhe-
ten och mildheten, hvaremot han,
då det onda rådde, var sjelfva
ondskan och vildheten. Ledd af sitt
onda hjerta, dödade han en storbonde
inom riket och tog med våld hans
dotter till sin hustru; ledd af sitt
goda hjerta, blef han henne en god
och mild husbonde. En dotter —
skön Alfhild — var enda frukten af
deras kärlek. Dottern var en icke
mindre dunkel gåta än fadern. Väl,
sade man, har hon blott ett hjerta,
men i detta hjerta ligger faderns
båda hjertan, såväl det goda som
det onda. Det goda i hennes hjerta
befinnes dock besvuret och förqväfdt
under det ondas olösliga trollformel.
Härden var henne mindre kär än
verlden, jungfruburen mindre
inbjudande än naturen, sländan mindre
älskad, än svärdet. Hon var
mindre mö, än sköldmö. Många friare
instälde sig; men hon kämpade hellre
med dem, än hon lekte. Länge hade
en vikingason, den kraftige Arnhold,
förgäfves egnat henne hela sin
tillgifvenhet. En natt får han i
drömmen besök af en af Ægirs döttrar,
nyss uppstigen ur åns böljor. "Du
älskar skön Alfhild", tilltalade hon
honom. "Du måste bryta den
förtrollning, hvari hennes hjerta är
försatt, för att vinna henne. Öppna
en åder på hennes arm och med den
droppe blod, som rinner derur, skall
den ondska, hvari hon är bunden,
drypa bort. Men bloddroppen skall
du offra åt mig. Jag vill förvandla
de hvita perlor, som smycka min
hals, till röda. För att underlätta
ditt verk, skall jag försätta henne
i den djupaste sömn." Och så skedde.
Arnhold fann skön jungfrun i den
djupaste sömn, då han anlände till
borgen. Med sin svärdsudd öppnade
han en åder i slumrerskans arm, och
en droppe blod — svart som den
svartaste natt — rann dervid ned i
hans jernhufva och så begaf han sig
ned till stranden af ån, och han
sänkte hufvan med bloddroppen,
såsom ett offer åt Ægirs väna dotter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
