Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderköping, sjö- och stapelstad - Rådhus, lasarett - Fornlemningar - Ramundershäll eller Ramshäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söderköping.
dre torn med slagur och
ringklocka.
Lazarettsbyggnaden, belägen å f.
d. så kallad städs jord, som för
ändamålet blifvit inköpt af landstinget
och söder om samt utanför den af
ålder bebyggda stadsdelen, i
närheten af den s. k. Förmansgården, der
det nuvarande lasarettet ligger.
Grunden lades 1878, och är
byggnaden beräknad vara färdig att
användas hösten 1881. Kostnaden för
densamma antages till omkr. 105,000 kr.
Af fornlemningar har här förr
varit en nu förkommen runsten, som
uppgifves hafva funnits i "Hans
Larssons gårdsport" Så kallad
"svart jord", finnes i Söderköping,
och vid gräfning påträffas nästan
öfverallt lemningar af ett eller flere
kollager och derunder tomtningar
af hus, broläggningar af trästockar
och stenläggningar för torg och
gator, hvilket allt man vid gräfningar
funnit såväl utanför vestra som östra
tullarne.
Det höga berg, som under namnet
Ramundershäll eller Ramshäll
lodrätt stupar ned emot stadens ena
sida, sträcker sig å andra sidan till
Oxtorpssjön och de nu urtappade
och uppodlade Egelsjöarne i Tåby
socken. Å bergets öfversta kulle,
som höjer sig 76 fot öfver S:t
Laurentius’ kyrktorn, finnes en öppen
plats, kallad Lekarebacken, der
stadens ungdom plägar anställa sina
lekar. Mellan klipporna upprinna
flera källor, hvaribland vattnet från
S:t Eriks källa säges vara
fördelaktig för svaga ögon och
Trummekällan, som förser staden med utmärkt
dricksvatten. Från äldre tider
finnas många sägner om detta berg.
Det skall ha erhållit sitt namn af
en af forntidens kraftige vikingar
vid namn Ramunder, som haft sin
borg på den längst bort från
Söderköping belägna delen af berget.
Ramunder, berättar sägen, lefde emot
slutet af hednatiden samt var en
mägta rik man, som äfven hade bor-
Söderköpi ng. 265
gar i Södermanland och Nerike.
Hans fader var den genom mordet
å jätten Harek Jernhös ryktbare
vikingen Wifelson, och hans broder
hette Thor, som bortröfvade Thora,
Grims dotter på Bolmsö i Småland.
Sjelf tog han sin maka från Omberg.
Ramunder tillhörde alltså en
förnämlig slägt, som sades härstamma
från resarne. Ramunders minne
lefver ännu i en gammal kämpavisa,
som beskrifver, huru alla
förskräcktes för hans "skinn och för hans
grymma gebärder", huru jorden
"gungad och riste, foglarne dånad’ och
föllo till mark, som förr sunge på
qviste", då han slog på sitt stora
och sköna svärd, kalladt Dymlingen,
samt huru, då han en gång afhögg
en kejsares hufvud, det "flög
femton spanska milar" m. m. Sedan
kristendomen börjat att utbreda sig
i landet, hade Ramunder aldrig
vidare haft någon ro hemma utan var
ständigt ute på vikingafärder. Då
han efter hemkomsten från en dylik
färd skulle med sina män återinträda
i sin borg slöt sig, förmäler sagan,
borgen och dermed äfven berget
omkring dem, och gick dermed i
fullbordan en dom öfver Ramunder,
derför att han ihjälslagit en
förkunnare af Kristi ord. Af
"Ramunders-borgen" återstår nu endast en mur
fse Tåby s:n). Bland bergets sandör
och stenar har man understundom
hittat kristall stenar, och berättas att
dylika, dels runda och dels ovala
ännu bevaras af stadsinvånare. Man
vill äfven veta, att under den tid
Söderköping hade eget mynthus, en
falskmyntare i berget hade sin
myntverkstad. — År 1620 voro ett par
borgare från Norrköping jemte en
landtbo och en djekne anklagade
inför kapitlet i Stockholm för att i
berget hafva brukat svartkonst och
under signerier och besvärjelser
"läsit några gossar i syyn" för att de
skulle kunna upptäcka och se "ne«
dersatte och fördolde skatter i
jorden". De anklagade, som bekände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
