Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örberga socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 Ödeshögs socken.
ligt en anteckning i kjrkoboken
blef hon spånslagen för tredje
gången år 1587. Såväl på längd som
bredd äro tillbyggnader uppförda.
Längden är 85 och bredden 18 fot;
med korskyrkorna är bredden 46
fot. Golfvets plan är 2,5 fot lägre
än jordytan utanför kyrkan.
Altar-prydnaden består af
bildhuggeriarbeten, framställande Kristi
korsfästelse, hvaröfver är en mindre
målning, förest. Kristi uppståndelse.
Inskrifter å densamma äro hemtade ur
1 Cor. 10 och 15. Denna prydnad
inköptes 1699 för 295 d:r kmt.
Orgelverket om 8 st. inköptes 1746
samt reparerades 1823. I koret äro
grafstenar öfver kyrkoherdarne
Magnus Erici Knoop († 18/t 1655) och
dess maka Elisabeth Olofsdotter († 17/9
1668) Haqvinus Nikolai
Wålsber-gius († 1675) och dess maka Elin
Jonsdotter († 1668), samt Anders
Fohrman († 1692). Å stora
gången är en grafsten öfver kyrkoh.
Samuel Palmærus († 1740) och dess
maka Inga Aschania († 1727). Då
Palmaer begrafdes medföljde i
grafven alla af honom utarbetade
predikningar, hvaribland skall ha varit
45 predikningar öfver hvarje
söndagsevangelium. Öfver
sakristiedörren hänger ett poträtt af hans son,
prosten Magn. Palmaer († 16/6 1782),
som är begrafven å kyrkogården.
Dessa båda, far och son, voro
kyrkoherdar härstädes tillsammans 87 år
(1695—1782). Af äldre inventarier
förvaras här ett furuskåp med gamla
målningar. Genom åskeld skadades
tornet d. 28 juni 1750. Tornspiran
och taket förstördes, och
ringklockorna nedföllo å hvalfvet, likväl
utan att skada detsamma. Kort
derefter reparerades denna skada. Den
större klockan är gjuten 1642 och
väger 7 skepp. Den mindre
klockan väger 3 skepp, samt är gjuten
1723 och omgjuten 1799. A den-
Ödeshögs socken.
samma läses: Statt upp, var ljus;
bered dig Zion till den stora
upplysning, som dig förestår: ty se då
mörkret betäcker jorden och töcknet
dess innevånare, så sJcall Herren
sjetf blifva ditt ljus och din sol.
Afst. från kyrkan till Linköp. 5
och till "Wadstena 0,75 mil. — Gen.
visitation försiggick senast 1867. —
Kyrkokassan uppgick 1874 till kr.
2,682:01.
Af fornlemningar märkas en
runsten nedanför uppgången till den s.
k. knektläktaren i kyrkan. Till en
del är den gömd under en pelare.
Kullar och stensättningar finnas å
prestgårdens egor, å Örberga
"djup-kullebacke", Örberga vestergärd,
norr. om Luckerstad, Mörby och å
Krigsberga betesbacke. I sakristian
förvarades för en tid sedan ett 3 fot
långt ben *). Om detta ben har
Nordensköld upptecknat följande
sägen: "En trollpacka hade gjort en
utflygt från Omberg och
öfverraska-des af åskväder, under hvilket hon
— i form af ett nystan — skyndsamt
ville begifva sig åter till berget.
Då hon emellertid icke kunde hinna
undan de henne eftersättande
blixtarne ("åskviggarne"), sökte hon
tillflygt i ett torp vid namn
"Stubbet", å Arneberga gårds egor. Uti
samma torp var hustrun sysselsatt
med att i stugan klippa får, under
hvilket arbete hon lagt saxen ifråu
sig på tröskeln. När trollpackan
kom till den öppna dörren, kunde
hon för saxens skull icke komma
in genom den utan måste vända om
och flydde åter ut men upphanns
strax nedanför vid en grind, som
deraf än i dag kallas "klämsgrind",
af den efterjagade åskan och blef
ihjälslagen. Hennes skelett togs
tillvara, och af detsamma förvarades
ofvannämda hennes refben, sedan
likväl förut en bonde afslagit ett så
stort stycke, som han behöfde till
*) Detta ben utlemnades till Stockholm omkr. 1860 för att undersökas.
Huruvida detsammma ännu blifvit återsändt är oss obekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
