Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 2. Fuga mortis — flykten för döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
den förtjänsten att ha sett såväl dödsdriften som
dödsfruktan som ett verkligt djupgående själsligt problem.
Vårt väsen, vår biologiska och psykologiska varelse
behärskas av två grunddrifter: Eros och Thanatos, kärleken
och döden. Eros är den drift, som strävar att uppehålla
livet och leva det vidare, den är självuppehållelsedrift
och fortplantningsdrift. Dödsdriften har den biologiska
uppgiften att upplösa livet och återföra det till det
oorganiska, det livlösa tillståndet. I alla våra funktioner,
kroppsliga och själsliga, kunna vi följa de båda
drifternas samverkan. En uppbyggande verksamhet pågår
ständigt i vår kropp, liksom en förbrännande, nedrivande och
förstörande. I vårt handlingssätt mot yttervärlden
samverkar självuppehållelsedriften med dödsdriften, vilken
då yttrar sig som aggressivitet och förstörelselusta riktad
mot andra. I kärleken spårar man de båda drifternas
samspel i den egendomliga dubbelhet, som utmärker de
erotiska känslorna. Det är en urgammal och ofta
bekräftad iakttagelse, att hat och kärlek ligga förunderligt
nära varandra, den ena slår alltför lätt över i den andra.
Mannen talar till kvinnan i Frödings dikt:
Låtom oss samfällt lida
och sörja vårt livs elände
och hata och träta och strida
och älska till världens ände.
Denna samverkan mellan de båda drifterna kan
emellertid under vissa betingelser bytas i en söndring, ett
åtskiljande. En särskild, egenartad form av sådan
upplösning äger rum i den del av vårt väsen, som Freud kallar
det högre jaget och som uppstår därigenom, att vi
omedvetet identifiera oss med en ideal personlighetsbild,
närmast med fadern. Detta ideal har en gång behärskat hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
