Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 4. Strålarnas bro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Strålarnas bro.
Det förefaller mig, som om man skulle kunna redan
från de tidigaste skedena av människans historia skönja
en egendomlig dubbelhet i tankarna om livet och döden.
Det är efter två huvudlinjer, på två skilda vägar, som
man kommit fram till föreställningen om en värld på
andra sidan. Jag kunde kalla dem saklighetens och
personlighetens eller med en stark förenkling: tankens väg
och trons, aningens väg.
Också tanken kräver en fortsättning. Intet skeende i
världen brytes plötsligt av för att sluta i ingenting.
Oombedd, av inre tvång spinner fantasien händelsens trådar
vidare. Tanken utgår från det faktiskt givna. Det är
närmast den döda kroppen med dess olycksbådande
orörlighet och tystnad, med dödsmaskens isande,
ogenomträngliga stränghet. Hemska, motbjudande förändringar
inställa sig småningom. Förgängelse, förruttnelse.
Tanken ställer frågor och drar sina slutsatser. Något finns
väl därbakom, även detta är ett slags tillvaro, om också
ett stadium av minimal livsyttring. När han är ensam
och obevakad, företar sig väl den döde ändå något. Nya
fakta komma till. I drömmen kommer den avlidne oss
livslevande till mötes, och man vaknar med en stärkt
känsla av att bandet, som fäste oss vid den bortgångne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
